Paulin ger stunsigt liv till Judy, Ella, Billie, Marilyn och de andra vokalikonerna, och i sina inspirerade mellansnack ställer hon deras förmenta glittertillvaro i bitterljuv röntgenbelysning och visar på dess inte sällan mörka baksidor.

Gripande är tolkningen av Judy Garlands ungdoms triumfhymn ”Over the rainbow” som förföljde henne genom de 30 återstående åren av ett alltför kort och trassligt liv vars mörker och sorg även färgar den maniskt glättiga ”Get happy”. Men kvällens Garland-höjdare är dock ”The man that got away” där smärtan lyser genom det glamourösa svänget och Paulins vokala stamina tar andan ur oss.

Jazzsångens urmoder Ella Fitzgerald hyllas genom ”Someone to watch over me”, och hennes arvtagerska Sarah Vaughn i en vokalt glimrande ”The midnight sun will never set”. Gåshud de Luxe!

Kvällen bjuder även på några råsvängiga alster av en yngre vokaldrottning, den idag 65-åriga Diane Schuur, som för arvet från storbandseran vidare bland annat som sångerska i The Count Basie Orchestra. Till den unika Billie Holiday håller Paulin en respektfull distans genom att tolka den underbara ”Travelling light”, odödliggjord av Billie men inte ofrånkomligt förknippad med henne som exempelvis ”Strange fruit”.

Primadonna Paulin backas upp av ett lika tonsäkert som spelsuget storband, som även ges instrumental egentid vid några tillfällen, mest minnesvärt i en svettigt skumpande tagning på Benny Goodmans ”Sing, sing, sing ”, där Jan Lundberg river av några närmast klezmeraktigt flödande klarinettsolon. Lysande!