Höjlind bor ute i Narken, men var en av många som kände av berg- och dalgången i Pajala.
– Gruvan betydde inte bara mycket för Pajala, utan även för byar och grannkommuner. Nu har det blivit stiltje. Folk har blivit av med jobben och börjar flytta ut.
Harry Rantakyrö (S). Han kommer aldrig att sluta tro på en gruvframtid i kommunen. Förvisso, vilket kommunalråd hade vågat säga annat? Men man måste börja tänka på framtiden utan gruvan.
– Vi kan inte stirra oss blinda på gruvan. Men det var en stor motor som gjorde allt annat följer med, det behöver man. Nu får vi ta små steg hela tiden och det blir svårt. Det var ändå 4-500 jobb som försvann, säger Rantakyrö.
Den goda andan i kommunen som kom med gruvetableringen förde Rantakyrö till Pajala. Han minns väl hur det var för fyra år sedan.
– Det var så kul. I Folkets hus i Kaunisvaara väntade alla på "the big bang" när första salvan gick av. De spände fast alla tallrikar i borden. Men då kan man säga att allt låg på topp. Då skulle alla ministrar upp till Pajala.
Många solade sig i glansen. Statsminister Stefan Löfven (S) kände på jorden i sina händer. "Det luktar pengar", sa Löfven och skrattade gott.
– Det är samma malm som finns kvar där. Det luktar fortfarande pengar där. Sen när det väl behövdes besök – då visade ingen intresse.
Rantakyrö är besviken över hur Pajala enligt honom har förbisetts när gruvan krisade.
– Oavsett regeringar har man misslyckats med glesbygden. Regeringen gick ut och sa att man ska utlokalisera jobb från storstäder till landsbygden. Det har inte hänt något, vi väntar fortfarande på de där ersättningsjobben. Sen kan man inte undgå att dra paralleller till när Ericsson säger upp 3 000 anställda, då ska man försöka lösa upp alla knutar från regeringen. Vi har inte fått en enda sekin.
Gruvkonkursen slog naturligtvis hårt. Många människor i Pajala påverkades.
13-åringarna Melvin Rosén och Fabian Latvala tänker inte på att just de själva har påverkats. Men visst ser även ungdomarna vad som händer i kommunen.
– Min brorsa förlorade jobbet på grund av det där, säger Latvala.
– Ja, och kommunen har ju blivit jättefattig nu, konstaterar Rosén.
Kerstin Svala är en annan som kan beskriva tillståndet i Pajala. Hon jobbade på turistbyrån när gruvan var som hetast. Då ville folk från hela Sverige komma på besök.
– Folk var så otroligt positiva. Vi såg ju när vi hade uppgången att det var en sådan tro och glädje här i kommunen. Nu har det blivit mer tyst och tomt. Det blir jobbigare i Pajala utan gruvan, men vi överlever.
Hur påverkar det hur folk mår, hur du mår?
– Jag mår perfekt, men jag är orolig över ungdomarna. Jag vet att det är många som skulle vilja stanna här, men de flyttar ut för det finns för få arbetstillfällen här.
Vad tror du om framtiden?
– Hoppet är det sista som överger människan. Nu får vi hoppas på att forskningsprojektet fungerar.
Pajalas kommunledning, tillsammans med LTU, hoppas nu att gruvan ska bli en testgruva. På fredag ska kommunalrådet Harry Rantakyrö (S) och kommunchefen Åsa Allan försöka övertyga närings- och innovationsministern Mikael Damberg (S). Att göra det till en forskningsgruva kan stoppa nedmonteringen till dess att malmpriset går upp igen.
– Monteras anrikningsverket ner är det kört, säger Rantakyrö som dock aldrig slutar att tro.
– Kina styr marknaden. Skulle vi bara få alla som äter med pinnar att börja använda kniv och gaffel skulle vi få igång gruvan.