Det är ingen risk för den personliga integriteten säger en ansvarig. Har vi hört dessa försäkringar förr? Läs gärna DN:s intressanta och skrämmande artikelserie; Din plats till salu.

Den digitala tekniken breder ut sig överallt och trots försäkringar är den inte alls så säker och integritetsskyddad. Som privatperson har jag liten koll och små möjlighet att påverka hur jag drabbas. Det är naturligtvis näst intill omöjligt att ställa sig utanför och vara helt digitalfri. Men för drygt ett år sedan gick jag ur Facebook som en start i en slags digitalbantning. Mycket mer är så har det tyvärr inte blivit.

Alla digitala- och molntjänster håller sakta men säkert på att få oss inspunna i ett klibbigt nät för att kunna äta upp oss. Några exempel:

Jag kan gå och köpa den bok jag vill ha och läsa den och sedan ge bort den när jag är färdig. Hur många som helst kan läsa den under obegränsad tid utan att det kostar något extra. Vill jag lyssna på böcker istället måste jag ta en prenumeration och betala varje månad vare sig jag lyssnar eller inte.

Förr i tiden så ägde jag min mörkrumsutrustning och använde den för att göra bilder utan att det kostade något mer än när jag behövde köpa material. Nu måste jag ta en prenumeration på det bildbehandlingsprogram jag valt att använda och är helt uppbunden att betala samma summa varje månad oavsett hur mycket jag använder det. Dessutom är alla delar beroende av varandra. En ny kameras råfiler kanske inte går att öppna i en gammal version av photoshop. Den nya versionen av photoshop blir långsam i den gamla datorn.

Ett annat problem med den digitala fotografin är lagringen. Oavsett hur många säkerhetskopior jag gör känns det osäkert. Eventuellt skulle det kännas säkrare att göra en backup i ”molnet” och då bli uppbunden med ytterligare en månadsbetalning. Med tanke på alla läckor från så kallade bergsäkra digitala system finns det anledning att vara skeptisk och försiktig och vad händer om företaget går i konkurs?

När det gäller uppdragsfotografering så saknar jag inte den analoga tekniken men jag blir varm i hjärtat när jag tittar i mina negativpärmar och på mina kontaktkopior. Där finns ett helt liv i fotografisk dagboksform. Känslan att bläddra mellan bilderna, lukten och prasslet av negativfickorna går inte att jämföra med ett bildspel i en digital mapp.

Det är nog dags att tänka vidare på den digitala bantningen. Jag tror jag börjar med att stänga av min telefon när jag åker in till stan i sommar. Kartläggningen av vad de styrande hoppas ska bli årets stadskärna 2022, får klara sig utan mig.