Ja, under rubriken "Två år med statlig filmpolitik" höjdes många kritiska och oroliga röster under Filmkonvent 18 i Luleå.
– Filmpolitiken måste skyddas från politisk inflytande. Idag är skyddet så dåligt att vilket parti som helst kan ta över Sveriges filmpolitik, menar Eva Hamilton, ordförande Film & TV-producenterna.
Och hon var långt ifrån ensam om oron för en framtida politisering av filmpolitiken.
– Än så länge har det inte varit ett något större problem men visst innebär det att politiken är och kladdar i upphovet, menar Jan Blomgren, vd och producent för filmbolaget Art & Bob.
Panelen, som också består av Anna Croneman, programchef för SVT-drama, Åsa Sjöberg, Bonnier Broadcasting och Helena Lindblad, filmkritiker och journalist, är dock rörande överens om att ett nytt politiskt styre skulle kunna förändra hela den svenska filmpolitiken med hänvisning till hur kulturpolitik används av nationalistiska krafter i Europa.
Författaren och kulturjournalisten Hynek Pallas delar den uppfattningen. I sitt invigningstal drar han paralleller till hur kulturens nyttoaspekter använts av makten i Polen, Ungern med efterföljare i länder som Tjeckien och Slovakien.
– När Viktor Orbán blev statsminister i Ungern jobbade han mycket målmedvetet med att förändra kulturpolitiken. Det är lätt att tro att samhälleliga värden är förevigt, men det är bara att se hur flyktingpolitiken förändrats på bara några år i Europa och Sverige, betonar han.
Hynek Pallas är av samma anledning kritisk till Svenska Filminstitutets långsiktiga arbete med jämställdhet och målsättning att nå en jämn könsfördelning på 50/50 i filmproduktioner.
– Det mätbara blir ett övergripande mål vilket ger konsekvenser på vilka filmer vi får se. Därför är det så viktigt med kulturdebatt, säger han
Det är nämligen ytterligare en av hans käpphästar, där han menar att den filmkulturella bevakningen måste bli bättre, inte minst för att just film är ett medium som når väldigt många människor.
Anna Serner, vd Svenska Filminstitutet, menar å sin sida att det är just det långsiktiga arbetet med jämställdhet som gjort att svensk film varit så lyckosam internationellt de senaste åren.
– Vår uppgift är att säkerställa att de riktlinjer vi fått ska uppfyllas och att ingen diskrimineras. Jag kan också se farorna om filmpolitiken hamnar i fel händer och just därför är jämställdhetsarbetet viktigt, betonar hon.
Något som också diskuteras i den efterföljande paneldebatten där Metoo och dess påverkan på filmbranschen stod i fokus.
Även här var denna panels deltagare väldigt överens. Metoo, menade de, har inte minst skapat en medvetenhet om hur strukturella maktfrågor påverkat arbetsmiljön på filminspelningar.
– Vår bransch var sämst i klassen, inte minst eftersom det finns maktutövning på så många nivåer. Dessutom är arbetsmarknaden för filmarbetare mycket osäker med många tillfälliga anställningar, ansträngda produktionsbudgetar där "stjärnan" i produktionen ska se till att intäkterna kommer in. Då uppstår lätt en tolerans för dåligt beteende eftersom man jobbar under tidsbrist, säger Eva Hamilton.
När Metoo briserade hösten 2017 hamnade inte minst TV4 i ramljuset.
– Det var ett brutalt uppvaknande, säger Åsa Sjöberg.
Hon menar att det finns mycket att kritisera i tv-kanalens hantering av frågan, men att de i det tysta jobbat hårt med frågan i samarbete med de produktionsbolag de jobbar med och infört en nollvison för trakasserier. Bland annat har ett spritförbud införts under inspelningar.
– De viktigaste är att vi fortsätter diskutera dessa frågor inom branschen men också i offentligheten eftersom det är ett strukturellt problem som genomsyrar hela samhället, säger Anna Serner.