Det bekräftar Börje Öhman vid polisens regionledningscentral.
– Av allt att döma har de klarat sig. De piggnade till när de kom utanför tältet, säger han.
Larmet kom på torsdagens morgon strax efter halv sju. En man var medvetslös och den andre var illa däran men vid medvetande. Männen befann sig vid sjön Mållitjaure mellan Nikkaluokta och Kaitumsjöarna.
De två männen, som är hemmahörande i norra Sverige, har bott i tält, inte i en ark som först uppgavs. Sannolikt har de drabbats av kolmonoxidförgiftning.
Men om de använt gas eller någon form av olja till kaminen/värmekällan vill inte polisen avslöja.
– Det är väl sannolikt fiskare och de har uppgett att de haft en värmekälla i tältet. Vilken den är vill jag inte säga utan vi vill avvakta lite mer med de uppgifterna. Vad som gått fel vill jag inte heller spekulera kring men antingen är det väl ett handhavande fel eller så har det blivit något fel på värmekällan, säger Börje Öhman.
Någon mobiltäckning fanns inte i området vilket innebar att personer ur de två männens sällskap fick ta sig cirka en mil för att nå en hjälptelefon vid Kaitumjaurestugan.
Samtidigt var vädret hårt. Tätt snöfall och blåst gjorde att varken helikopter från Bodö eller Sjöfartsverkets helikopter från Umeå kunde landa.
Fjällräddare med skoter utgick från Nikkaluokta, och nådde fram till området efter klockan tio. Båda männen var då vid medvetande.
De fördes av fjällräddarna med hjälp av pulka tillbaka till Nikkaluokta där de var framme vid 12.30-tiden. En knapp timme senare hade de båda männen förts till sjukhuset i Kiruna där de fick vård.
– Det är kollegor till mig som varit i kontakt med männen på sjukhuset. Kolmonoxidförgiftning är allvarligt och vilka skador de drabbats av har jag ingen uppgift om, men av allt att döma så har de klarat sig. Vi kommer att förhöra dem vidare, säger Börje Öhman.
Någon misstanke om brott finns i det här läget inte.
Öhman vill passa på och hylla fjällräddarna för den insats de gjorde.
– Återigen har fjällräddarna visat vilket värdefull resurs de utgör. Det var mycket tätt snöfall, det blåste och sikten var i stort sett obefintlig. I det här läget var det bara de som kunde ta sig fram till platsen och det är ju helt avgörande för att rädda människoliv. Det är långa avstånd och fjällräddarnas lokalkännedom är helt ovärderlig. Vi lyfter på hatten för ytterligare en professionell insats, säger Börje Öhman.