Mou Alhawari och Meme Khierbek anlände till Gällivare i december i fjol efter en farofylld resa med båt till Grekland och sedan tåg upp till Tyskland. Där fick de lämna fingeravtryck, något de inte ville eftersom målet var Sverige där de har släkt och vänner. Paret säger att de fick information om att det inte spelade någon roll för möjligheten att söka asyl i något annat land.
– Vi frågade tusen gånger och fick samma svar varje gång: "Nej, det är inga problem att ni tar fingeravtrycken här", berättar Meme Khierbek.
Men enligt Dublinförordningen ska asyl sökas i det land i EU dit den asylsökande först anländer, något som paret nu får erfara.
I Gällivare ordnade paret själva praktikplats på Quality hotel och blev mycket omtyckta. De har möjlighet att fortsätta praktiken som sedan kan leda till arbete. Men Migrationsverket säger nej eftersom de inte har arbetstillstånd.
– Vi vill arbeta, vi vill betala skatt. Här kan vi bygga ett nytt liv, i stället ska vi åter börja om, säger Mou Alhawari.
I januari fick paret veta att de kanske skulle skickas tillbaka till Tyskland. Mou är filmare och journalist och berättar att han blivit hotad i hemlandet. Han är sunnimuslim – hon är alawit. I hemlandet dödar grupperna varandra och det har drabbat flera ur Memes familj. De är oroliga över vad som kan hända i Tyskland och hur framtiden ter sig.
Förra veckan fick de reda på att de ska tillbaka till Tyskland. I morgon går tåget som ska ta dem till Uppsala och senare till Tyskland.
Maria Sätterqvist på InGellivare inflyttningsservice har försökt med alla medel hjälpa paret men känner sig maktlös.
– Det kostar samhället mindre att låta dem jobba och göra rätt för sig, om man nu ska titta på det ekonomiska, säger Sätterqvist.
Hon konstaterar att det är svårt att få tag på efterfrågad arbetskraft som faktiskt vill flytta till Gällivare och att kommunen står inför många pensionsavgångar.
– De är unga, välutbildade. Vi behöver dem och deras kompetens. Det här känns så fruktansvärt orättvist.
Martin Lindén, enhetschef på Migrationsverket, säger till Kuriren att Migrationsverket gör individuella prövningar av varje ärende.
– Att det kostar mindre för skattebetalare att låta personer stanna spelar ingen som helst roll. Det finns undantag i regelverket men praxis är väldigt begränsad. Det handlar mer om humanitära skäl. Men man kan överklaga till Migrationsdomstolen om man inte är nöjd med beslutet, säger han.