Efter att ha fallit i underläge i den första halvleken kom IFK Luleå ut och satte in en massiv motattack mot Umeå FC.
Det var två lag i poängbehov och det såg ut att vara klart att samtliga poäng skulle gå till IFK Luleå då det var tio minuter kvar av matchen.
För i den andra halvleken satte IFK:s yttermittfältare Tomas Eriksson två mål och gav sitt lag ledningen.
– Det har ju varit ett återkommande problem för oss, målskyttet. Men det är skönt att man får det att lossna, säger Tomas Eriksson.
Men Umeå hade inte gett upp och började pressa hårt mot Zac Lubin i IFK-målet.
Och när matchen så gott som var klar så kom kvitteringen genom Danny Persson som stötte in en retur.
– När de gör 2-2 och man står där uppe som forward - man känner sig så jävla maktlös, säger Anton Andersson.
Men IFK-forwarden skulle få det sista ordet.
I den 95:e minuten satte lagets bästa målskytt 3-2 och vilda glädjescener utbröt nere vid IFK Luleås bänk och ute på planen.
För Andersson var det extra skönt, då han inte har mycket till övers för Umeå FC.
– Det var ungefär det skönaste målet jag har gjort på, jag vet inte hur länge. Jag hatar Umeå. Jag får aldrig vinna på den här planen.
Varför gör du det?
– De gnäller ju. Det är en liten hatkärlek, naturligtvis - man gillar ju att spela de här matcherna. Men de gnäller så jävulskt. Jag blir så trött på dem. Det är så skönt att vinna över dem, det går inte riktigt att beskriva.
Det var IFK Luleås första bortaseger för säsongen och sköt dem närmare lagen som jagar uppflyttning.
Samtidigt så fortsätter Umeå att ligga sist i division I, med bara två inspelade poäng.
– Det är ju sjukt viktigt. Vi behövde den här vinsten fruktansvärt mycket. Och sen var det skönt att trycka ned dem i botten. De har ju bara två poäng efter sju matcher, lite skadeglad kan man få vara tycker jag.