Det är en lång advokatkarriär som tar slut när Bengt Nergård, 73, stuvar ner lagbok och pärmar med mål i flyttkartonger på kontoret i Gällivare.
Allt började 1977 i Gällivare och genom åren har han varit aktör i otaliga brottmål. Det ena mer uppseendeväckande än det andra.
Han har försvarat mördare, personer inom den organiserade brottsligheten, kvinnomisshandlare och biträtt utsatta som målsägarbiträde.
När vi träffar Bengt Nergård vill han omgående göra ett klarläggande: han vill inte rangordna målen, för alla har varit lika viktiga.
– Och alla har berört mig, på ett eller annat sätt, säger han.
Han berättar sedan om ett samtal med en erfaren advokat, långt tillbaka i tiden. En sittning som han har tagit med sig under hela arbetslivet.
– Då kom just den här frågan upp. Han sa till mig: "Om du är för stor för de små målen, då är du för liten när de stora kommer". Det där har landat i mig, hur klokt jag tyckte det var.
Bengt Nergård har genom åren blivit omtyckt och respekterad i alla läger. Hans skarpa frågeställningar och genomtänkta slutanföranden under rättegångar, alltid med det mänskliga i fokus, har blivit synonymt med honom.
Brottmålen har varit den offentliga sidan av honom, påpekar advokaten. Han har företrätt parter i långt fler tvistemål.
Men visst, det finns mål som för alltid har fastnat djupt inne i honom. Ett som fortfarande berör är en rättsprocess efter en brutal våldtäkt för många år sedan.
Den gången företrädde Bengt Nergård offret i skadeståndsprocessen. Rätten till ett målsägarbiträde fanns inte vid den tiden.
– Däremot gick det att driva i skadeståndsdelen, och det gjorde jag. Det var omskrivet och det gick inte att gå oberörd genom det. Det var så hemska detaljer.
Som bevisningen såg ut på den tiden kunde inte domstolarna döma de åtalade gärningsmännen, förklarar Nergård. Det fanns helt enkelt inte lagrum för det.
– I dag hade det gått. Hon var inte riktigt vid medvetande. Däremot gick det att driva skadeståndsfrågan, att man inte ska behöva ha något läkarintyg. Nu är det vedertaget, och skadestånden är jättehöga. Men då var det inte det.
Fallet blev mycket omtalat i Sverige och innebar i förlängningen att synen på sexualbrotten ändrades.
– Jag stoppade frågor från försvararna som inte hade med målet att göra. Det var det som kvinnor fruktade i de här målen. En vandelsprövning av dem helt enkelt. Hur de var klädda och det ena med det andra. Försvararna var som "fågelholkar". De hade aldrig varit med om det. Och domstolen gav mig rätt.
I ett liknande mål var Bengt Nergård med om scener som än i dag berör honom. Ett mål som hölls bakom stängda dörrar.
– Jag fick henne att berätta om vad hon hade..., ja, det var ruskigt. När hon berättade det, jag blir fortfarande lite tagen av det, började en polis att gråta. Då går den där tjejen fram och tröstar utredaren från polisen. Det glömmer jag aldrig.
Rättegångarna efter yxattacken på Esa Rano 2008 är också ett mål som Nergård har starka minnen från. Förhandlingar som inrymde dramatiska inslag av plötsliga erkännanden och aktörer som föll medvetslösa till golvet.
När den rättsprocessen var över hade han som enda försvarare i ett mål där sju personer åtalats fått klienten friad.
Men nu är det slut, förklarar Bengt Nergård. Efter att han drabbats av en massiv hjärtinfarkt i augusti tog han beslutet.
– Det känns lite vemodigt.