Snötäcket bäddar in flygplatsen i Gällivare.
Det är två dagar till julafton.
Vaktmästaren åker ut med sin traktor L110 och rensar landningsbanan.
Sedan kommer planet, som mellanlandat i Kramfors på sin resa från Stockholm, och ut kliver två landslagsskidåkare.
Men bara en av dem ska firas av Norrbottens-Kuriren för andra gången.
Charlotte Kalla, 27 år.
– Det känns riktigt stort. Häftigt att jag lyckats vinna det här priset två gånger om, säger hon.
Även Marcus Hellner är hemma efter världscuphelgen i Davos och möts av sambon Anna Tjuoiki och deras dotter som får fira sin första jul.
Pappa Per-Erik Kalla har kommit för att hämta sin dotter. Innan avresan till Tärendö ska de äta lunch med den svenska vallachefen Urban Nilsson. Hon blir två dagar hos pappa i Tärendö och två hos mamma i Pajala.
2007 fick skiddrottningen ta emot priset första gången under en kort ceremoni på Kulturens hus i Luleå.
Nu är det dags igen.
Och sju år senare har Charlotte Kalla förvandlats från att ha plockat medaljer på junior-VM till att ha etablerad sig i världseliten.
– Då gick sista året på skidgymnasiet i Gällivare, flyttade ned till Östersund och slog igenom internationellt med segern i Tour de Ski. Det har hänt en hel del i skidkarriären. Men även på det personliga planet att jag mer hittat mig själv i dag, säger hon.
Hur sorterar du bland alla uppdrag under ett år som den här intervjun?
– Gällande media har jag stor hjälp av Torbjörn Nordvall, som är pressansvarig i skidförbundet. Genom bra planering går det att hitta en lagom belastning. Men sedan är det inte alltid lätt att ha svar på alla frågor direkt man kommer i mål. Som nu senast på världscuptävlingarna i Davos (åtta på 10 kilometer fristil).
– Då vill jag mer än någon annan ha svar på varför och hur jag ska göra för att åka ännu fortare. Men man lär sig hela tiden.
Blir du mätt på alla priser?
– De har en tendens att klumpa ihop sig så här i december månad. Det har varit ganska många nomineringar och även utmärkelser där jag har blivit den som fått ta emot dem. Det har varit mycket tillfällen att få tänka tillbaka på 2014 som ett år som jag är otroligt stolt över.
Vad tror du ligger bakom att du fått 49 procent av Kurirenläsarnas röster?
– Det var mycket, känns som en stor andel. Men det är OS-guldet (stafett), definitivt. Sättet som jag och de andra tjejerna tog hem det på. Det var oväntat och efterlängtat. Bragdartat, säger Kalla som tillsammans med Ida Ingemarsdotter, Emma Wikén och Anna Haag fick ta emot Svenska Dagbladets bragdguld för bedriften.
Vad talar för ett upprepning under VM i Falun?
– Vi hade marginalerna på vår sida den dagen och träffade från form till skidor och vallningar. Vi har ett tufft jobb framför oss till VM. Ska vi slåss om medaljer, oavsett guld, silver eller brons, krävs det att alla presterar på topp.
Du tränar 870 timmar per år, blir du aldrig less?
– Nej, det är det jag tycker är det roligaste. Att försöka utveklas som skidåkare och bli bättre hela tiden. Resan på väg dit är så himla viktig. Att känna tryggheten att jag förberett mig på rätt sätt.
Du längar aldrig bort under ett långdistanspass?
– Nej, jag vill verkligen vara i nuet. Speciellt i december när jag fått möjligheten att vara i mellaneuropa där solen lyser på en och till och med värmer i fantastiska alpmiljöer.
Vad gör du när du kopplat bort skidorna?
– Nu ska jag njuta av julen och få träffa nära och kära. Annars är det ganska mycket tid på hotellrum. Det går i perioder. Ibland kollar jag mer på serier över nätet, läser böcker eller snackar med dem där hemma.
Vad är favoritserien?
– Ett härligare liv med Hannah (Widell) och Amanda (Schulman).
Vad har du önskat dig i julklapp?
– Det var väldigt svårt att skriva en önskelista, men att nära och kära får vara friska. Inte bara av egoistika skäl att jag ska få träffa dem, men för att de också själva ska må bra.