Gruvfyrans sista årsmöte

I den sista årsberättelsen uppmanar Gruvfyrans ordförande Tomas Nilsson till fortsatt facklig kamp. ?En gruvarbetare ger aldrig upp och kommer aldrig att ge sig i den fackliga kampen.? Efter Gruvfyrans uppgående i den nya IF Metall-avdelningen lever nu Gruvfyran kvar som fackklubb, med klubblokalen förlagd till gruvindustriområdet, samt en bemannad expedition i Malmberget.  ? Det känns lite bittert en sådan här dag. Det är med sorg i hjärtat vi nu har det sista årsmötet som egen facklig avdelning. Gruvfyran är ju 110 år i år och det känns ju inte så roligt att lägga ned avdelningen samma år som man har ett sådant jubileum. Men kongressen har fattat beslutet medan Gruv aktivt arbetat för att bibehålla nuvarande avdelningsstruktur, säger han. Fortsatt stark facklig röst  ? För framtiden gäller det att oavsett om vi kallas avdelning eller klubb måste den fackliga verksamheten vara lika stark som tidigare. Med avvecklingen av den egna fackliga avdelningen följer en uppsplittring mellan pensionärsmedlemmarna och de aktiva gruvarbetarna.  ? I klubbregi kommer vi i stort sett att ha hand om de aktiva medlemmarna på samma sätt som tidigare. Sedan är det tråkigt att pensionärerna kommer att tillhöra avdelning ett, vilket inte skapar samma gemenskap som tidigare. Eftersom våra gruvpensionärer är mellan 60 och 65 år är de ju i allra högsta aktiva även i det fackliga arbetet.  ? Det ligger också stort socialt värde i att som pensionärs-medlem kunna gå in på expeditionen och diskutera förutom den service man erbjuds. Gruvfyran har aldrig haft så många medlemmar som i nuläget, cirka 1.400, och det ger enligt Tomas Nilsson en fortsatt stark facklig röst trots den genomförda organisationsförändringen.  ? Där förväntar vi oss ingen försvagning. Men det vi befarar är att ju större förbundet blir desto fler frågor fastnar i luften och det kan skapa problem, säger han. Viktiga kampfrågor Göte Olofsson, avdelningsrevisor, ser dock en oundviklig utveckling mot allt större fackliga sammanslutningar.  ? Jag var med och utredde bildandet av gruvförbundet då det var nödvändigt att göra något vid den tiden. Det måste till starka fackföreningar och starka förbund i dagens läge med en allt större globalisering. Även ifråga-sättande av kollektivavtalen som sker lite överallt påverkar mot en sådan utveckling.  ? Men styrkan i den fackliga kampen bygger inte automatiskt på storleken på förbunden. Styrkan uppstår bara genom medlemmarnas aktivitet och engagemang och ska jag peka på en negativ förändring är det kanske den brist på intresse för det fackliga arbetet som dagens medlemmar visar upp.  ? Men oavsett den organisatoriska förändringen hyser jag en absolut tilltro till att Gruvs anda kommer att leva kvar, säger Göte Olofsson. Sören Olofsson framhåller två viktiga fackliga kampfrågor han kämpar för.  ? Att vi löser frågan om våra kvinnliga gravida medlemmar situation och etablering av gruvtaxiverksamhet som reträttjobb för våra arbetsskadade medlemmar om jag ska tala om transportklubbens fackliga område, säger han.