Lönande detektivarbete

1995 jobbade Kjell Ejderlöv, medlem i lärarnas riksförbund, som utbildare vid AMU i Gälli-vare.  ? Det var en rätt så kaotisk tid för AMU som stod inför en omstöpning. Det påverkade även min anställning som skedde med det ena korttidsförordnandet följt av det andra och så rullade det på, minns Kjell Ejderlöv. I februari 1995 drabbades Kjell Ejderlöv av en stroke på jobbet som gjorde honom rullstolsbunden. I kontakterna med arbetsgivare och fack efteråt konstaterades att Kjell Ejderlövs korttidsförordnanden innebar att han saknade försäkringsskydd.  ? Jag hade varit anställd för kort tid, menade man. Många instanser Åren gick och Kjell Ejderlövs alla försök att få ekonomisk kompensation via sitt försäkringsskydd misslyckades. Tills han en dag mötte Ingvar Karlsson, ombudsman för den fackliga organisationen syndikalisterna i Gällivare, som tog sig an Kjell Ejderlövs problem.  ? Jag ger inga garantier var det första jag sa. Till en början gick det inte att få tag i några som helst handlingar. Jag talade med en mängd instanser som hänvisade än hit och än dit. Men Kjell skulle inte få någon ersättning eftersom han varit timanställd var beskedet, berättar Ingvar Karlsson som efter mycken möda och mer än två års arbete lyckades få tag i åtminstone de viktigare handlingarna rörande Kjell Ejderlövs anställning.  ? Jag vet inte hur många människor jag talat med eller hur många telefonsamtal jag ringt och brev jag skrivit. Det var väldigt motigt till en början. Men jag ville hjälpa Kjell och det stod jag fast vid. Mycket ältande Han upptäckte att Kjell Ejderlövs sista förordnande vid AMU, 15 augusti 1994?15 mars 1995, hade sträckt sig över en halvårsperiod, det som gällde som ett minimkrav för att han skulle omfattas av ett försäkringsskydd.  ? Först ville man inte gå med på det men om anställningen börjar i början av månaden ska hela månaden räknas och eftersom Kjell började jobba den 15 augusti ska hela augusti räknas in, säger Ingvar Karlsson.  ? Det här borde de avstalsslutande parternas ombud haft tillgång till och kunnat lusläsa, men tyvärr verkar de ha varit helt omedvetna om det. Men efter mycket ältande gick arbetsgivarens representanter, i dag Lärnia, och Lärarnas riksförbund med på mitt resonemang. Med de 14 dagarna anställningstid ytterligare som det betydde kunde Kjell räkna med en ersättning. Därmed var saken klar. ?Ingen ville hjälpa mig? Lärnia kontaktade SPV, Statens pensionsverk, som såg till att ersättningen utbetaldes i enlighet med det försäkringsskydd som Kjell Ejderlöv nu visade sig ha.  ? Utan Ingvar hade det aldrig gått. Det hade fått rinna ut i sanden. Ingen vill hjälpa mig, inte heller mitt eget fack, säger Kjell Ejderlöv som nu kan påräkna en hyfsad månatlig inkomstökning fram till sin ålderpension.  ? Det känns som en stor lättnad. Det känns som en otrolig seger med alla tidigare motigheter. Pengarna är viktiga men inte det allra viktigast. Det är att rätt ska vara rätt och tack vare Ingvar blev det också så. Försäkringsersättningen, ett sexsiffrigt belopp, utbetalas -retroaktivt från 1995. kenth.bergmark@kuriren.com 0970/101 80