Helgen bjöd på en naturupplevelse utöver det vanliga för terränglöparen Mikael Uusitalo och hans två kamrater. I lördags sprang de Rallarmarschen mellan Gällivare och Porjus och när de hade några kilometer kvar till mål fick de stifta nära bekantskap med en tämligen aggressiv björnhona som försvarade sina två ungar. Troligtvis blev björnhonan överraskad av de tre löparna som utan förvarning kom springandes genom skogen.
– Björnhonan gjorde två skenattacker mot oss. Hon ställde sig på bakbenen och rusade fram mot oss och avbröt cirka 15 meter i från oss, säger Mikael Uusitalo.
– Sedan gick hon i en båge runt oss och därefter gjorde hon ytterligare en skenattack innan hon avbröt och stack iväg.
Mikael Uusitalo vistas mycket i skogen men han har tidigare bara sett björn då han suttit i bilen. Trots att de saknade medel att försvara sig med så lyckades de tre kamraterna hålla sig lugna under den halvminut som den ilskna björnhonan gjorde utfall mot dem. De stod lugna och pratade lite med björnen samtidigt som de klappade i händerna för att göra björnen uppmärksam. Ett handlingssätt som i efterhand tycks ha fungerat väl.
– Det är inte så mycket man kan göra, det är björnen som bestämmer, säger Mikael Uusitalo och tillägger att han hade läst att man bara skulle försöka hålla sig lugn om man stötte på en björn.
– Man är inte lugn men samtidigt inte rädd heller. Visst är det en kontrollerad rädsla men du har samtidigt inte så mycket val. Kommer du springande och björnhonan vill ta dig så gör hon det. En jägare har ett val, de kan skjuta, men springer du så är det enda att hålla sig lugn. Resten är upp till björnen.
Mikael och hans träningskamrater är alla flitiga motionärer och terränglöpning hör till favoritdisciplinen. Men trots lördagens incident så är han inte rädd för att ge sig ut i skogen.
Han hoppas heller inte att deras kontakt med björn skrämmer övriga från att delta i Rallarmarschen som han anser är ett trevligt arrangemang.
– Möjligen att jag kommer att tänka på det när jag springer förbi den platsen men jag är inte rädd för att ge mig ut och springa redan i eftermiddag.
Samtidigt som pulsen gick upp rejält i samband med björnmötet så är det ändå ingenting som Mikael Uusitalo så här i efterhand skulle vilja ha ogjort.
– Visst kom den lite väl nära men det var en häftig upplevelse. Jag skulle inte vilja vara utan den här upplevelsen men ser jag björn igen så får det gärna vara på lite längre håll.