Ögonvittne till kraschen

? Jag kommer ihåg det så väl. Det var söndagen den 13 februari och året var 1944. Jag var ledig från skolan och stod ute på gården därhemma på Heden, som det kallas, i norra delen av Gällivare. Jag hade tänkt åka upp till Dundret med ett par kompisar. Vid den här tiden var det B 17-plan uppe i luften varje dag. Man övade ofta bombfällning på Abborrtjärn och Harrträsket, säger Ture Wiren.  ? Jag hörde också flygplansmotorn varva och tittade upp och såg propellern ramla mot marken och planet komma emot mig. Även plexiglashuven på planet hade lossnat. Det var två stycken i planet, Wennerström och en annan. Ture Wiren uppskattar höjden från marken upp till det störtande planet till 100 meter när Wennerströms flygkamrat lämnar planet.  ? Inte ens Wennerströms egen beskrivning av händelsen är riktigt korrekt. Han omnämner det i en bok han skrev och i kapitlet ?Döden i vitögat?. När Wennerström hoppade var det nog inte mer än 25?30 meter ned till marken. Fallskärmen hann aldrig vecklas ut men Wennerström hade en jäkla tur och föll ned i en tall där han blev hängande i fallskärmslinorna. Fallskärmen var som ett bylte högst uppe i tallen. Störtade i marken Flygplanet störtade i marken 30?40 meter längre bort .  ? Den plöjde genom tallskogen och slog ned på familjen Curtelius gård. Ture Wiren skidade direkt bort till Wennerström.  ? Det var kanske 300 meter från vår gård till Wennerström. Curtelius granne, Edvind Lundgren kom också pulsande genom snön från andra hållet. Wennerström hängde med huvudet ned knappt en meter ovanför marken och benen opp och sa inte ett ord. ?Vad ska vi göra?, sa Lundgren. Jag föreslog att vi skulle skära av linorna medan jag höll dem sträckta och så gjorde vi. Sedan vände vi Wennerström på rätt köl. Han var märkligt nog helt oskadd och kunde gå för egen maskin.  ? ?Planet kan explodera. Vi måste härifrån, spring?, sade Wennerström direkt. Samtidigt kom hans kompis, telegrafisten, som landat med fallskärmen längre bort, springande mot oss. Vithåriga gubben Curtelius hade då kommit ut och stod på farstubron och höttade ilsket med käppen. ?Vem har gett er tillstånd att landa på min gård?, skrek han medan vi sprang bort från planet. Det är första gången Ture Wiren beskriver händelsen han blev ögonvittne till.  ? Det finns många historier om det här. Wennerström skriver till exempel i sin bok att det kom fram en gumma och pratade med honom när han hängde i trädet men jag såg då ingen gumma eller några spår av någon annan i snön runt tallen där han hängde. Ville återse orten För några år sedan fick han tillfälle att rekapitulera barndomens händelser och Wennerströms krasch.  ? Jag fick ett samtal från -Ulricehamn. Det var en gammal stridspilot, Alf Kååwestam, som var stationerad i Gällivare under 1940-talet som ville återse orten och behövde någon som guidade honom runt. Han vara rotekompis med Wennerström på den tiden, slutar Ture Wiren.