Strejkkonst fram ur gömmorna

Den stora gruvstrejken, 9 december 1969 till den 4 februari 1979, satte inte bara spår i Malmfälten i form av förbättrade löne- och arbetsvillkor för de 5.000 gruvarbetarna. Den nyvunna självkänslan hos arbetarkollektivet och stödet från en olika samhällsgrupper inledde också en ny era på svensk arbetsmarknad. Först ut att öppet stödja strejken var författarinnan Sara Lidman som skänkte 10.000 kronor till en grundplåt för gruvarbetarnas fortsatta kamp, som kom att ledas av den så kallade 27-mannadelegationen och den inofficiella strejkkommittén. Många andra kulturbärare följde efter och en mängd konstföremål, främst tavlor, skickades upp till Malmfälten från olika håll i landet. 35 år sedan I år är det 35 år sedan Den stora gruvstrejken inleddes, och det kommer att markeras genom en konstutställning där alla skänkta konstföremål för första gången visas upp för allmänheten på en och samma plats. ? Jag vill visa strejkkonsten för att det i år är 35 år sedan den stora gruvstrejken genomfördes och det tycker jag inte ska glömmas bort. Ett museum ska också spegla nutid och närtid, och inte bara det man traditionellt betraktar som historisk tid. Det här är en viktig del av vår historia även om det ?bara? gått 35 år, säger Ann Helene Mickelsson, museiechef. Ser positivt på det Delar av samlingen förvaras i dag ett före detta bankvalv i Gruvfyrans lokaler i Malmberget. ? Vi kommer att ställa upp på alla sätt för att göra den här utställningen möjlig. Vi ser det som väldigt positivt att allmänheten får ta del av samlingen, säger Gruvfyrans ordförande Tomas Nilsson. Enligt BUOK-nämnden ordförande Weine Backman (s) mångårig gruvfacklig förtroendeman och gruvfackets språkrör, handlar det om en kommunal konstskatt med en viktig bakomliggande historia som bör ha en plats i ett allmänt forum. ? Vad var det som hände i samband med strejken? Jo, vi fick in en mängd konstverk som även om de i vissa fall varit upphängda på en massa olika ställen, inte varit tillgängliga för allmänheten, och jag ser det här som ett utomordentligt bra initativ. Det kommer också att visa på en solidaritet mellan olika grupper när det kärvar till, och gruvstrejken var en sådan manifestation som uppmärksammades över hela världen, säger han. ? Det är ett kulturarv och en kulturskatt vi ska vara rädd om. Utställningen aktualiserar även problemet vem som äger den omfattande konstsamlingen varav en del även finns hos gruvtolvan i Kiruna. I början av december ? Gruvfyran fick inte konstverken. Det var strejkkommittén som sade att det var gruvarbetarna som skulle äga den. Det viktiga om den här kulturskatten ska bevaras är att fastställa vem ägaren är så att den kan vårdas för eftervärlden. I dag har ingen det ansvaret, säger Weine Backman. Tomas Nilsson, ordförande för Gruvfyran håller med om att problemet måste lösas. ? Vi har haft uppe diskussioner om hur vi ska komma till rätta med det här på våra styrelsemöten, som vi ser det är det en väldigt angelägen fråga att lösa. Vi ska inte ha en massa konstverk stående i källaren på avdelningen utan en permanent lösning som säkrar samlingen långsiktigt är nödvändig. Den här konsten finns ju även i Kiruna och på flera andra platser. ? Vi vill också få det här utrett innan ett samgående mellan Industrifacket och Metall, för allt tillhör ju gruvarbetarna i Malmfälten och ingen annan. Den 9 december är det tänkt att utställningen ska öppna.

Strejkkonst fram ur gömmorna

Stödet för Gruvstrejken i Malmfälten 1969 ledde till en mängd sympatiyttringar.Strejkkommittén fick bland annat ta emot många konstföremål från konstutövare landet över.En utställning på Gällivare museum ska nu för första gången att visa upp allt vid ett och samma tillfälle.

Stödet för Gruvstrejken i Malmfälten 1969 ledde till en mängd sympatiyttringar.
Strejkkommittén fick bland annat ta emot många konstföremål från konstutövare landet över.
En utställning på Gällivare museum ska nu för första gången att visa upp allt vid ett och samma tillfälle.