Minns sitt samarbete med Olof Palme, minns tiden i riksdagen, minns mordet. Mordet som ryckte Sverige ur oskuldsfullheten.
– Vi var naturligtvis fullständigt chockade, säger Åke Selberg när det nu gått snart 30 år.
– Vi visste inte vad vi skulle göra, vi var som i ett vacum.
1986 hade Åke Selberg suttit i riksdagen i fyra år. Han kom in på ett socialdemokratiskt mandat 1982, året då Socialdemokraterna tog tillbaka regeringsmakten och Olof Palme åter blev statsminister.
Åke Selberg hamnade direkt i hetluften när Norrlandsstödet kom upp till debatt.
– Jag var oerfaren och klampade på med mina egna idéer.
Han insåg att han måste få stöd på högre ort och kontaktade den högsta, partiledaren och statsministern Olof Palme.
– Jag ringde och sa att jag ville träffa honom och han sa att det gick bra.
– Det är klart att jag funderade på vad han visste om glesbygd och norrländskt lantbruk, men han var ändå ganska bra påläst.
Den 28 februari 1986, dagen för mordet, hade Åke Selberg inte åkt hem till Norrbotten över helgen. I stället hade han och hustrun Anna-Greta åkt till Södertälje på ett privat besök.
– Jag lyssnade på radion på lördagsmorgonen. Jag förstod inte vad som sades, förrän Karin Söder från Centerpartiet hördes.
– På lördagskvällen var det ett möte på Sergels torg där Sten Andersson talade. Hela "plattan" var alldeles full med folk.
– Ingen politiker var så älskad och hatad som Olof Palme. Så stora och omfattande överenskommelser som han gjorde med de andra partierna, har inte kommit sedan dess.
Åke Selberg är noga med att inte spekulera om vem som kan vara mördaren.
– Det enda jag säger, är att det skulle vara för nesligt om det var en knarkare som gjorde det. Det skulle vara en lite för låg nivå.
Han säger det inte, men syftar naturligtvis på Christer Pettersson.
Olof Palme använde inte silkesvantar när han talade om varken USA eller Sovjetunionen. "Ondskans kreatur" och liknelsen med Babij Jar och Treblinka när det gällde bombningarna av Hanoi gjorde inte stormakternas företrädare på gott humör.
– Men jag vet att han skulle över till Amerika om han inte hade blivit mördad. Han skulle träffa Kissinger och, jag tror, även Ronald Reagan för samtal.
– Hans död var en förlust för alla och bara mycket enkla människor kan finna något gott i den.
Kuriren rekommenderar:
Läs mer: De hade högst inkomst i din kommun.
Läs mer: Här hittar du samtliga fastighetsaffärer
Läs mer: Världskändisarnas udda besök i Norrbotten.
Läs mer: 14 personer du inte visste är från Norrbotten
Läs mer: 14 Luleåsaker du minns om du var ung på 80- och 90-talet
Kuriren listar: 11 produkter som du alltid kommer hem med från Ikea