I klippet: Karin Flygare om striden med vården.
– Det här startade när jag var runt tolv år. Jag fick svårt att somna in och kunde sova kanske runt fem timmar. Jag var trött i skolan, men jag sa inte så mycket om det hemma, låtsades att jag sov, säger hon.
Vi träffar henne i egna hemmet i Smedsbyn där hon bor med maken Robin och lille sonen Wilde sex månader samt Asko en sexmånaders Sankt Bernhards. I gården är det renovering på gång och ett trivsamt stök. Denna 22-åriga lastbilschaufför ger ett piggt intryck men hennes berättelse talar om att det inte är helt lätt att få vardagen att gå ihop.
– Nej och jag har aldrig fått klart för mig vad det här beror på, så småningom berättade jag hemma om problemen och jag fick gå till skolsköterskan berättar Karin som är uppvuxen i Örnsköldsvik.
– Någon större hjälp fick hon inte där och känslan av att bli misstrodd lurade.
– Jag fick tips om att göra såna här klassiska spänningsövningar, typ spänn ena armen, säger Karin och skrattar. Övningarna hjälpte henne inte ett dugg och sömnproblemen blev besvärligare.
– När jag var runt 15 så fick jag komma till läkare. Här blev jag ordinerad insomningstabletter, det funkade ett tag men sen var det samma igen. Då fick jag högre dos, men till slut hjälpte inte det heller. Då förklarade läkaren att det inte fanns mer att göra, jag "kastades ur vården".
I dag säger hon att hon "hanterar" problemen.
– Ibland kan jag somna in i hyfsad tid men vaknar mitt i natten. Sen andra nätter kanske jag inte somnar förrän vid tretiden. Det är ingen idé att bli stressad. Jag kan stiga upp mitt i natten och passa på att städa lite eller baka något. Eller sms:a med någon kompis som har samma problem. På dagarna tar jag igen det med att vila mig i soffan ett tag.
Karin är yrkesverksam som chaufför av stora lastbilar. Hon har bland annat kört de tunga malmtransporterna för Northlandgruvan. Hur går det ihop med sömnsvårigheter?
– Det går bra. Jag är så fokuserad när jag jobbar. Min arbetsgivare vet om problemet men har sett att det fungerar, säger hon.
De sista åren har hon kört betongbil i arbetet med Östra länken.
Som person är hon aktiv:
– Jag har tränat, testat yoga, går i skogen, jag mår bra och det finns ingenting i mitt liv som skulle kunna vara en anledning till sömnproblemen. Kanske jag inte behöver mer än den sömn jag får, funderar hon. Och hon har inte gett upp möjligheten att få en förklaring:
– Jag kommer att söka hjälp igen, jag vill bli utredd eller bara få ett stöd.