Under den här veckan och nästa ska Haparanda stad tillsammans med organisationen Friends anordna träffar med elever, föräldrar och lärare. Hur kan man jobba mot och förebygga mobbning i skolan? Hur hanterar man mobbningen på nätet? I projektet har man bland annat spelat in en film. I filmen berättar en utflyttad Haparandabo hur hon har blivit mobbad under skoltiden. Hampus Täikkö är med i projektet och jobbar mot mobbningen. Han blev tagen när han såg berättelsen om tjejen som hade blivit mobbad. Och det låg mycket igenkänning i det. Här berättar han hur han själv blev mobbad under stora delar av grundskolan.
"Varför är du så negrig, Hampus? Varför har du så stor mage?" Hampus Täikkö fick utstå glåpord i klassrummet, i matkön, på skolgården. Han var lätt att fälla krokben på eller tackla ned på landhockeymatcherna på rasterna. Då såg flera runtomkring honom att göra det.
Hampus blev mobbad från årskurs ett till fem.
Kärleken fanns alltid där. Han var hela tiden öppen med sina föräldrar. De pratade med både skola och andra föräldrar. Hampus kände stöd från engagerade lärare. Men att bli mobbad var ändå något som aldrig försvann.
Hampus lösning blev att förtränga det som hände.
– Tänk när jag har egna barn och inte kommer ihåg hur det var för mig i skolan. Eller ännu värre att jag kom ihåg hur det var, säger i dag 17-årige Hampus Täikkö.
– Det är få bra minnen jag har från den tiden. Det är när klassen vann en fotbollsturnering när vi gick i femman. Men när jag tänker mer på hur det verkligen var så var det ju ändå mig de bad tränaren att sätta på bänken för att jag var så dålig.
Men en del saker har han helt glömt bort, som en följd av att han har försökt förtränga det.
– En av klasskompisarna, som jag nu är vän med, har berättat att jag hade en lapp på ryggen där det stod "sparka mig". Jag kommer inte ihåg det själv, för jag har förträngt det.
Kompisen i fråga har vuxit upp och tagit till sig modet att be om ursäkt för det som har varit.
– Man märker att det är många som ångrar sig, men de klarar nog inte att uttrycka det. Jag förstår ju också att en del kanske inte hade det så bra hemma. Jag förlåter inte det som hände för det, men jag kan förstå varför en del mobbade.
Vändpunkten för Hampus kom i årskurs sex. Under sommarlovet växte han och blev plötsligt störst i klassen. Och så bestämde han sig för att inte vara den som blir utstött.
– Jag gjorde ett aktivt val att inte låta mig bli sparkad på längre. Jag tyckte synd om honom som blev det, men jag ville inte vara honom längre.
Folk växte upp. Mobbningen avtog. Och Hampus Täikkö klarade sig. Men det som har hänt går aldrig att göra ogjort.
Kommer det här att påverka dig som vuxen?
– Jag kommer alltid att vara försvarare för den lilla människan. Jag vill att folk alltid ska tänka att de kan komma och prata med mig, när man ser eller hör något måste man kunna ställa upp.
Hampus har bestämt sig för att dra nytta av sina egna erfarenheter. Han är nu engagerad i kommun, landsting och elevråd i arbetet för psykisk hälsa i Norrbotten. Han pratar med politiker, tjänstemän och lärare. Men det viktigaste är att de som blir drabbade själva kan prata och där vill han ställa upp.
Vad har du för tips till den som blir utsatt?
– Tveka aldrig på att söka hjälp, det är viktigare än man kan tro. Det kan vara livsavgörande.