Det är lördag förmiddag och styrelsen för Friluftsfrämjandets lokalavdelning Karungi har samlats till styrelsemöte.
De är i värmestugan vid slalombacken som har sammanlagt två liftar och tre nedfarter som nu ska i gång.
Under hösten har de tagit bort träd, flyttat grillplatserna och ställt i ordning för säsongen.
Aatu Spets, 14, Niilo Spets, 10 och Arvid Kerttu, 12 är först på plats den här säsongen.
De går upp för den mindre backen och åker ned en första gång, och bestämmer sig sedan för att vänta på att liftarna startar, preliminärt kommer den stora liften (till den större backen med två nedfarter) att gå i gång först.
"Vi är ofta här, i princip varje helg under vintern" säger Arvid Kerttu med medhåll av kompisarna.
– Vi bor alldeles i närheten, det är skönt att ha en backe så nära, säger Aatu Spets som fortsätter:
– Backen är ganska liten men ganska brant och den är bra nog för oss.
– Farten, säger Arvid Kerttu som svar på frågan vad som är roligast med slalom.
– Friheten, säger Aatu Spets.
– Att hoppa är roligast, säger Niilo Spets.
Det är ideella krafter bakom driften av anläggningen, så när som på att kommunen hjälper till med pistmaskin.
– Det ideella arbetet har gått från familj till familj sedan år 1967 när liftarna invigdes, säger Karl-Lennart Styrman, ordförande i Friluftsfrämjandet lokalavdelning Karungi - med ett hundratal medlemmar - som driver anläggningen.
Intresset för slalom har, som med allt annat, varierat över tid.
– Under Ingemar Stenmarks era hade vi långa liftköer. Vi hade en svacka i början av 2000-talet men sedan flyttade flera barnrika familjer till byn. De senaste tre åren har vi haft jättemycket folk här, säger Karl-Lennart Styrman.
Bland framtidsplanerna finns en pulkbacke, för att styra om de yngsta från den mindre slalombacken.
– I övrigt planerar vi att fortsätta på samma spår, utveckling kan ske utifrån intresse, säger Karl-Lennart Styrman.
Utbildade skidlärare finns, men numera finns inte efterfrågan på skidskola.
Beskrivningen av ekonomin är "den rullar på, det går runt".
– Det är tack vare allt ideellt arbete, säger Karl-Lennart Styrman.
Intäkterna kommer från försäljningen av liftkort och det som finns att köpa i serveringen.
Besökarna i Tossabacken kommer från närområdet samt Haparanda, Kalix och finska Karungi.
Fredag kväller och helger är backen, från och med nu, öppen.
Det gäller under förutsättning att vädret är med på noterna – köldgränsen är minus femton grader.
Räkna med att möta Friluftsfrämjandets lokalavdelning Karungi på anläggningen i många år framöver.
För kanske är det som Anita Styrman berättar, när hon brister ut i sång:
– En gång en främjandevän, alltid en främjare sen...