Pensionen närmar sig: "Kommer sakna det här"

När vi anländer till Brittas Pensionat i Harads möter vi Britta ute på gårdsplanen. Hon är i full färd med att bära in stora kartonger och ber oss kliva på och ta en kopp kaffe så länge. Några minuter senare slår hon sig ned mitt emot oss i pensionatets matsal.

Tillsammans med maken Kent driver Britta det omtalade Treehotel som lockar människor från hela världen – och inte minst en hel del kändisar.

Men vi ska ta det hela från början.

Vad gjorde du innan Treehotel?

– Jag var sjuksköterska från början. Jobbade på intensiven i Boden i flera år. Därefter blev det äldrevården i Harads innan jag åkte till Bodens vänort Apatity i Ryssland och utvecklade äldrevården där, de hade ingen äldrevård överhuvudtaget. Sedan har jag drivit en rad olika projekt, till exempel var jag med i en ideell förening i Harads som hette Bykraft och som har betytt otroligt mycket för mig.

Hur kommer det sig att du ville driva projekt just här, i Harads?

– Jag ville göra skillnad i min hemby. Jag såg att det gick utför och ville vända den trenden. I Bykraft drev vi både stora och små projekt. Det här pensionatet var till exempel ett av projekten.

Vad hände sedan?

– Jag involverades i lite andra projekt som var mer länsövergripande samtidigt som jag startade upp en mindre verksamhet här på Brittas Pensionat. Efter ett tag bestämde jag mig för att helhjärtat satsa på pensionatet. Jag och Kent köpte en gammal förskola och gjorde om den till vandrarhem. Och så köpte vi en begravningsbyrå, efter ganska mycket övertalning. Vi tänkte att vi skulle ha många ben att stå på, men vi fick jobba dag och natt och hade mindre pengar än någonsin. Vi hade inte råd att anställa någon utan gjorde allting själva. Vi arrangerade fester, luncher, konferenser och allt möjligt. Jag sa ja till allt, och det gick inte i längden. Vi kom fram till ett vägskäl där vi fick välja – antingen stänger vi och så tar jag ett vanligt jobb eller också måste vi göra något som ingen annan har gjort.

Och så blev det!

– Javisst. När Jonas Selberg Augustsén kom hit och spelade in dokumentärfilmen Trädälskaren, där han byggde en koja uppe i ett träd började vi fundera. Jag ringde Jonas och frågade om vi kunde få hyra kojan för att sedan hyra ut den till gäster. Han sa att det nog skulle bli svårt eftersom det ju inte ens fanns någon säng i kojan. Men två veckor senare ringde han upp och sa att nu hade han byggt en dubbelsäng så nu kunde vi prova hyra ut den. Det var starten, för nu började det komma folk från södra Sverige för att sova i den här trädkojan. Och dom älskade det. Vi hyrde ut den nästan varje helg och bestämde oss ganska snart för att satsa rejält och bygga riktiga hotellrum uppe i trädtopparna. Men vi hade ett problem – nämligen minus i kassan. Men tack vare finansiärer och hjälp av våra vänner som är arkitekter och ville rita på de här kojorna så blev drömmen till verklighet. Vi var överlyckliga.

Hur ser verksamheten ut i dag?

– Vi har sju rum uppe i trädtopparna där varje koja har unik arkitektur. Det är inte längre bara jag och Kent som jobbar med verksamheten utan vi har kunnat anställa 12 personer. Och vi har gäster från hela världen här året runt. Störst marknad har vi i England, därefter USA och Asien.

Vad är framgångsreceptet?

– De flesta som kommer hit har bott på alla lyxhotell i hela världen, de är ute efter något helt annat. Något nytt att uppleva. Samtidigt lockar Sverige, naturen och att vi ligger så nära polcirkeln. Treehotel har blivit känt genom arkitekturen och designen så det lockar också.

Titt som tätt har ni världskända gäster här, hur är det?

– Det är såklart jätteroligt. Men vi behandlar alla våra gäster som vip-gäster så vi gör ingen skillnad på så vis. Fast ibland krävs lite mer service så då ser vi till att ha mer resurser på plats.

Blir du aldrig starstrucked?

– Nej, det blir jag nog inte. Lite pirrigt kan det väl kännas ibland, men inte mer än så. Många av de här världskändisarna är jättefina personer. De blir lugna av att vara här där de kan vara sig själva utan att bli igenkända. Kate Moss gick runt här, osminkad och ostylad och då var det ingen som kände igen henne. Och Frodo var ju rolig.

I sommar var ju ingen mindre än Justin Bieber på besök.

– Precis. Men det var olyckligt för han fick inte vara ifred. Han var arg på mig och trodde att det var jag som hade läckt ut att han bodde hos oss. Men vi berättar aldrig vilka som bor hos oss, inte ens efteråt om de inte själva godkänt att vi går ut med det. Justin fick inte vara ifred och vi kunde inte göra vårt jobb så bra som vi önskat. Men vi löste det nog ändå, för Kent tog med sig Justin i vår privata bil och körde honom till vår stuga där de badade bastu utan att bli störda. Efteråt fick vi höra att han var nöjd, trots allt.

Om du skulle beskriva dig själv med två ord, vilka ord skulle det då vara?

– Humoristisk, entreprenör.

Vad driver dig?

– Att ständigt utveckla. Jag får liksom aldrig ro utan vill hela tiden förbättra och utveckla. Sådan har jag alltid varit.

Det bästa med ditt jobb?

– Gästerna. Jag har kontakt med många av våra gamla gäster fortfarande.

Vad har du för framtidsplaner?

– Vi ska sälja verksamheten men väntar på att rätt köpare ska dyka upp. Det är inte speciellt bråttom utan det får ta sin tid. För min egen del ska jag gå i pension första december i år.

Vad händer då?

– Jag ska åka till mina barn som bor i Stockholm och Göteborg. Där ska jag fokusera på att vara mamma och mormor. Det blir jätteskönt. Men jag kommer att sakna det här enormt mycket också.