– Jag är 38 år, har bott i Luleå i hela mitt liv. Jag är en äkta Luleåbo. Uppväxt på Knöppelåsen och har sedan bott på Hertsön tills jag flyttade hemifrån. Jag jobbar på kommunals A-kassa som teamledare och är ordförande för Luleåfans.
Vad kommer du skriva om i Extra?– Jag kommer skriva om hockey och H-läktaren, gemenskapen och vår kamp, så länge hockeysäsongen är igång. Men sedan kan jag komma att skriva om andra nörderier också.
Vart kommer ditt intresse för Luleå hockey ifrån?– Det har jag haft sedan barnsben. Jag har gått på hockey så länge jag kan minnas. Min gudfar var också involverad i Luleå hockey och fixade biljetter till min mamma och mig. Sedan har jag stått på H-läktaren sedan -96. Jag var 15 år när jag vågade gå dit första gången, det var lite skumma figurer på H-läktaren på den tiden. Det var mycket supande på läktaren och sådana grejer, men så är det inte längre.
Hur är Luleåklacken i dag?– Väldigt bra är den. Stämningsmässigt är den toppklass i Sverige. Men även på andra sätt, Luleåfans går i bräschen för saker som andra skiter i, exempelvis jämställdhet. Vi uttalar oss aktivt mot sexism och rasism, och så vill vi att man även tar damerna på allvar. Vi är inte perfekta där, det är inte lika mycket folk på damernas som herrarnas matcher, men vi försöker. Alla andra klubbar för söker inte ens. Där har vi en viss stolthet över Luleåfans.
Var har det tänket fötts ifrån?– Det är inte unikt för Luleåfans. Norrbotten går i bräschen för jämlikhet inom alla sporter. Inom fotboll, basket och handboll också. Varför vet jag inte. Kanske är vi bättre människor här uppe, helt enkelt.
Vad har du som ordförande för roll?– Det blir mer av det administrativa, prata med media och stå till svars om någon gjort något dumt, sedan delegerar man uppgifter till andra personer i styrelsen. Man får rodda i allt möjligt. Jag uppskattar att jag lägger ned cirka tio timmar i veckan, utöver att vara på matcher. Det blir mer i vissa perioder och mycket mindre under andra perioder. Under sommaren är det oftast noll timmar. Som mest blir det inför säsongen när man ska fixa allt.
Vad ger supporterskapet dig?– Det är sjuk roligt helt enkelt. Vi har extremt roligt på våra resor och jag har många vänner genom hockeyn. Men jag har även fått vänner från det ”verkliga livet” att börja gå på hockey, så man har dragit med lite vänner i hockeyträsket. Vissa har gått från att ha noll intresse till att åka och se matcher över hela landet.
Missar du någonsin en match?– Det hände för kanske två år sedan, men då har det varit på grund av jobbet. Sedan missade jag någon match när jag var i Indonesien, men det är sex år sedan. Dock så har jag missat damernas matcher. Jag går på de flesta, men inte alla. Schemat är betydligt sämre än herrarnas. Men jag försöker.