Minors noveller smyger sig in i varandra och påverkar varandras handling. Något oavslutat tas upp på nytt och författaren skriver vidare ur ett annat perspektiv.

Samlingens första novell, ”Villages de France”, handlar om en ung danska som åker till södra Frankrike för att besöka sin sjuke och sedan alltid frånvarande pappa. Hans nya partner – som hon knappt aldrig träffat – ringer och ber henne komma.

”Villages de France” har många likheter med novellen ”Glöm Archie Pey”, i den åker den sörjande modern Gedske till Australien för att besöka familjen där hennes dotter arbetade som au pair till dess att hon en dag hängde sig i trädgården. Just "Glöm Archie Pey" är den novell som har flest tydliga förgreningar ut i resten av boken.

Alla sju noveller handlar om kvinnor som på ett eller annat sätt är ensamma. I novellen ”Varmast” har huvudpersonen oväntat blivit lämnad från en dag till en annan. Hon är nu ensam med ett litet barn. ”Sorgens trädgård” handlar om en kvinna vars man blir påkörd. Han överlever men är inte längre densamma. En dag när hon skjuter barnvagnen framför sig utanför sjukhuset tappar hon tålamodet.

Det kan egentligen tyckas märkligt att döpa en bok som innehåller så mycket elände till "Välsignelser".

Caroline Albertine Minor nominerades 2018 till Nordiska rådets litteraturpris för novellsamlingen och tilldelades samma år P.O. Enquists pris. "Välsignelser" är värd all uppmärksamhet. Det är verkligen en fröjd att läsa dessa stilsäkra noveller i Johanne Lykke Holms översättning.

Novellerna är fyllda av skam utan att skämmas för sig. Minors huvudpersoner är ocensurerade och verkliga. Skickligt visar Minor att man kan sörja för lite eller för mycket, och att det finns så otroligt många sätt man kan göra och vara fel på.

Minor skriver fram överraskande vändningar, komplexa huvudpersoner och knivskarpa detaljer. Samtidigt lämnas många frågor obesvarade, brev förblir olästa, eller så slutar berättelsen abrupt – Minor börjar i stället berätta en annan. På så sätt fortsätter novellernas personer att leva också efter läsningen, de är inte färdigskrivna.

Kanske är det detta som är välsignelsen? Det faktum att livet fortsätter oavsett vad som inträffar. Något oväntat kan hända igen och igen. Minors noveller är titthål in i den ena verkligheten efter den andra.