Schweiz utmärker sig för att ha en hög och stabil nivå när det gäller utbildningsresultat. En del av hemligheten har att göra med schweizarnas syn på yrkesutbildning som ses som en specialisering bland andra och inte som en väg för elever som misslyckats. Det har gjorts fruktlösa försök att införa en schweizisk lärlingsmodell i Sverige, men det gäller att arbeta mer med utbildningens status både inför ungdomar och arbetsgivare.

Elever börjar sin inriktning redan på högstadiet med trä-, metall- och textilslöjd. De lär sig material och instrument, och de lär sig att läsa ritningar och vara noggranna. Vid ungefär 15 års ålder väljer de sedan mellan teoretisk gymnasieutbildning, yrkesskolor eller lärlingskontrakt, och drygt 80 procent väljer yrkesutbildning i någon form. Ett lärlingskontrakt innebär ett avtal på tre eller fyra år mellan den unge och ett företag. Den unge får lära sig att utföra de arbetsuppgifter som finns på arbetsplatsen, blir successivt en anställd som andra och får i gengäld en månadslön på 800 till 1300 schweizerfrancs, det fill säga ungefär mellan 6 000 och 10 000 svenska kronor i månaden. Företagen i fråga kan vara ett apotek, en snickerifirma, en livsmedelsbutik eller ett hotell.

I genomsnitt två dagar i veckan går lärlingen till en yrkesskola och får där vissa generella kunskaper inom facket i fråga. Om lärlingen arbetar på en snickerifabrik som gör fönsterbågar, lär han sig i skolan också annan typ av snickeri. Dessutom får lärlingen lektioner i kantonens språk franska, tyska eller italienska samt i engelska, matematik, data och samhällskunskap. Branschorganisationer har ett avgörande inflytande på kursplanerna.

Schweiz har låg ungdomsarbetslöshet, och lärlingsanställning är populärt, eftersom den unge behandlas som vuxen och har egna pengar att röra sig med. Lärlingarna lär sig att anpassa sig till vuxna, och de vet att om de sköter sig bra kan de få fast anställning. Vid yrkesskolan tilltalas eleverna ofta med förnamn och ”ni”. De unga som inte har tillräckliga kunskaper för att få en lärlingsanställning erbjuds ett extra skolår. En lärling kan komplettera sin utbildning med ”komvuxkurser” på kvällar eller lördagar.

Också yrkeslärare har hög status i Schweiz. De anställs på deltid för att inte förlora kontakten med yrket. De har ofta en bra anställning men får som yrkeslärare en timlön som rejält överstiger deras vanliga lön, vilket gör att det är attraktivt att vara yrkeslärare. Förutom egen yrkesutbildning och erfarenhet som merit får de speciell träning vid ett yrkeslärarcentrum, där var och en får en skräddarsydd träning i det som han eller hon behöver förstärka.

Sverige har ungdomsarbetslöshet och står dessutom inför stora pensionsavgångar för yrkeslärare, och Schweiz erbjuder modeller för både elever och lärare, modeller som är både flexibla och ändamålsenliga. Kanske flexibilitet är bättre än att allt ska vara så lika som möjligt?