Fiskarna i havet krymper men blir fler

Att fiskarna i haven krympt var knappast förvånande, utan något både tidigare studier och fiskare vittnat om. Men den nya studien ger en mer heltäckande bild, menar Anne Bjorkman, forskare i ekologi vid Göteborgs universitet, som medverkat i studien.

– Våra resultat visar att det är en konsekvent trend i världen, säger hon.

Forskare från 17 olika lärosäten världen över har analyserat trenderna för över 4 292 arter av djur och växter för att se hur deras storlek förändrats sedan 1960.

Vem äter vem

När det gällde växter och djur var bilden spretig – vissa hade blivit större och andra mindre. Trenden med krympande storlek var tydligast bland fiskar. Ett exempel är klorockan, som kan bli uppåt en meter lång men blivit allt mindre. Det har även kommit rapporter om att laxen i områden av Stilla havet krympt.

– Att fiskar blir mindre påverkar vem som kan äta vem och på så vis hela ekosystemen. Men det påverkar också vad vi människor kan äta och fiska och har betydelse för fiskeförvaltningen, säger Bjorkman.

Varför saltvattensfiskarna blir mindre vet man ännu inte säkert. Men att det är vi människor som ligger bakom – på olika sätt – är det mycket som tyder på.

Sug efter stor fisk

Troligen bidrar både överfisket och den globala uppvärmningen, menar forskarna.

När det gäller fisket kan fokus på att ta upp stora och matiga firrar ge spelrum för mindre arter att breda ut sig.

Suget efter stora fiskar kan också påverka bestånden genetiskt, genom att småväxta fiskar får leva och sprida sina gener vidare i högre grad än storväxta.

– Det är inget vi undersökt i studien men mycket pekar på det, säger Anne Bjorkman.

Att världshaven blivit varmare som en följd av klimatförändringarna kan påverka, eftersom man vet att organismer växer fortare i varma miljöer men ändå blir mindre i slutänden när de är färdigväxta.

Naturen kompenserar

Samtidigt syntes en annan tydlig trend i studien: fiskarna hade visserligen blivit mindre – men också fler. Makrillen är en av arterna som frodas.

Fyndet ger enligt forskarna stöd åt en teori om att den totala mängden biomassa – vikten av alla levande organismer – hålls stabil av naturen själv. Detta genom att ekosystemen kompenserar så att stora organismer som försvinner ersätts av flera men mindre individer.

– Det var lite överraskande och väldigt intressant att den teorin verkar stämma i så stor skala, säger Bjorkman.

TT: Är det något positivt, om naturen fungerar så?

– För oss människor kanske det är positivt, eftersom vi inte förlorar biomassa eller näring som vi kan få från havet. Men det är komplexa samband och för naturen är det svårt att säga om det är positivt, säger Anne Bjorkman.

Studien publiceras i tidskriften Science.