Karin Melin, 64 år, Luleå. Om jag har ett broderiprojekt på gång, så jobbar jag med det varje dag. Jag tycker att det är meditativt och det uppskattar jag. Det är ett långsamt arbete, ingen quick fix.

Jag har alltid tyckt om handarbete. Jag gjorde mycket när jag var ung, innan jag fick barn. Sedan var det svårt att hinna med, med både små barn och arbete. Men jag tog upp det igen när jag gick in i väggen. Då hade jag fyllt 50. Det var en bra terapi. Och det är bara att lägga ifrån sig det när man inte orkar mer.

Förut använde jag färdiga broderikit. Men det blev svårt att hitta bra motiv.

Artikelbild

För några år sedan gick jag en kurs i yllebroderi med Hemslöjden. Ull är bra. Det är stabilt och fransar sig inte. Jag gjorde nåldynor. Det var då jag fick upp ögonen för hur kul det kunde vara med fritt broderi. Så gick jag en kurs med Britta Marakatt- Labba i berättande broderi. Vi fick som uppgift att ta fram en bild. Jag ville göra mina föräldrars sommarstuga och hon hjälpte mig att skapa bilden.

Sedan dess har jag gått flera kurser. Jag gick en kurs i sashiko, japanskt broderi. Det är geometriska, grafiska mönster. Det är nästan ännu roligare. Jag gjorde en necessär med japanskt broderi. Den har jag med på hemslöjdsutställningen på Norrbottens museum. En necessär kan ta en månad att göra.

Nu var jag på en kurs i förra veckan, i Stockholm. Vi sydde från morgon till kväll. Det var jätteroligt, att gå all in. Man viker tiden, att nu är det här som gäller och samtidigt är det trevligt med andra som är intresserade av samma sak.

Broderierna jag gör är bra presenter. När jag är klar med ett projekt kan det dröja ett tag till nästa, men då stickar jag kanske istället.

Nu tänker jag förvalta den senaste kursen, jag fick en massa idéer.