Hans Andersson är en eldsjäl i Töre, han har under många år arbetat för Töres utveckling, med allt från sportklubben till kampen för ett nytt Folkets hus i Töre.

Hans Anderssons berättelse tar sin början i Piteå kommun, år 1937 då han föds.

Han bedömdes inte kunna bo med sin biologiska mamma och det blev en tid i Arjeplog och senare i Luleå, innan han så blev adopterad av Joel och Aina Andersson i Töre.

Artikelbild

| Boken.

– Jag var två år då och sedan dess är Töre hemma för mig, säger Hans Andersson.

I boken, som planeras bli klar under nästa år, berättar Hans Andersson om såväl ljusa som mindre ljusa minnen.

– Jag har varit med om mycket i mitt liv.

Hans Andersson säger att farmor och farfar, Justina och Hjalmar Andersson, hade en viktig roll i hans liv.

Artikelbild

| Hans Andersson skriver en bok om sitt liv.

– Farfar Hjalmar, en duktig snickare, blev min bästis, säger Hans Andersson.

Träning, och då särskilt fotbollen, har också haft en viktig roll i Hans Anderssons liv.

I många år som spelare och sedan som ledare.

– Jag tränade mycket, det var ett stort intresse. Jag var 14 år när jag debuterade i Töres A-lag, säger Hans Andersson som berättar om fler händelser i ungdomsåren.

– Vi var ett gäng som ville lära oss att dansa och vi fick träna dans i baracken i Törefors, där vi annars bytte om när vi spelade fotboll.

I boken finns många minnen förknippade med fotbollen.

– Fotbollen har betytt otroligt mycket för mig, kanske framför allt när jag tränade ett flicklag i Töre och det laget gick upp i division tre, det var fantastiskt, säger Hans Andersson som ännu har kontakt med kvinnor som var spelare då.

Hans Andersson arbetade med sin far, de hade djur på gården och skog.

Det kom en tid när arbetet i skogen inte försörjde två familjer, varför Hans Andersson som hade hustru och två barn gick till arbetsförmedlingen.

– Jag gick välja på att ta jobb i Fagersta, Uddevalla eller Södertälje och jag fick två veckors betänketid. Jag grät när jag kom hem med det beskedet, säger Hans Andersson vars val föll på Södertälje där de kom att stanna i 13 år.

År 1974 gick flyttlasset åter till Töre och i samma veva som han anlände hemma bjöds han in till möte med sportklubben om att bli ungdomsledare – något han varit också inom ishockey i Södertälje – och som han nu kom att fortsätta med inom fotboll.

Hans Andersson berättar att det var stor lycka att äntligen kunna flytta hem igen.

– Jag har 14 barnbarnsbarn, åtta barnbarn och två barn. Jag vill berätta mer om mitt liv. Jag hoppas att människor som läser boken ska tänka ”han har lagt ned mycket av sin själ för den här bygden”, säger Hans Andersson.