Jakt är 45-årige Jocke Fredrikssons stora intresse och för honom är björnjakten nummer ett. För att få jaga så mycket som möjligt har han jobbat under sommaren. Semestern inleds till helgen och då blir det fyra veckors jakt. Först björnjakt och sedan älgjakt.
– Men jag började jaga rätt sent, först då jag var 23 år och då jagade jag fågel med en trädskällare. För 16 år sedan började jag jaga älg, berättar han.
Och det var i samband med att han var ute och jagade älg som intresset för att jaga björn väcktes.
– Jag hade en hund som av en tillfällighet började skälla björn, men det var i november och jakten var avlyst. Jag såg björnen på väldigt nära håll och tyckte det var skitkul. Efter det fastnade jag mer och mer för björnjakt, det är lite mer spännande än älgjakt, förklarar Jocke Fredriksson.
Han gillar hundar och då han började jaga björn hade han en jämthund. Sedan kom han i kontakt med en björnjägare som hade en plottstövare, en ras som i första hand används för rovdjursjakt.
– För sex år sedan köpte jag en svenskfödd tik och hon har jag kvar. För tre år sedan åkte jag över till Kanada och jagade i två veckor. Då köpte jag också två hundar till som jag tog med mig hem, berättar han.
Möjligheten att jaga björn är större i Kanada och därför kan hundarna börja tränas då de är väldigt unga.
– Där börjar de tränas redan då de är fyra månader och det är mycket svårare att få till en svenskfödd hund, säger han.
På fredag lastar han bilen med Nike, Speed och Bransch, som de tre plottstövarna heter och åker upp till trakterna av Boden. På söndag ger han sig ut i skogen och för att aga björn tillsammans med ett gäng andra björnjägare. Även laikan Laika följer med på björnjakten.
Totalt i länet får det fällas 30 björnar i år. Endast två av dessa får fällas i kustkommunerna Luleå, Kalix och Haparanda.
– Så där är det ingen idé att jaga. Där kan björnjakten vara över redan på söndag, tror Jocke Fredriksson.
Han välkomnar länsstyrelsen björninventering och han hoppas alla som är ute i skogen och stöter på björnspillning skickar in det.
– För jag tror att det finns mycket mer björn än man säger, påpekar han.
Hans roll är i första hand som hundförare och det är oftast passkyttarna som får skjuta. Men han har varit med då det fällts totalt 25 björnar, så trots att han själv inte fällt någon björn än måste han beskrivas som en rutinerad björnjägare.
– Men jag har varit väldigt nära och hoppas att det är min tur i år, säger Jocke Fredriksson.