Sveriges jägare har till stor del utestängts från den beslutsprocess som har lett fram till dagens rovdjursförvaltning. Bristen på inflytande har radikaliserat en del jägare, och den illegala jakt på rovdjur vi ser idag kan beskrivas som en form av civil olydnad. Det menar forskaren Erica von Essen i en avhandling från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet. För att bryta den blockering som har uppstått i det beslutsfattande systemet behöver dagens viltförvaltning förändras, menar forskaren.
Den illegala jakten i Sverige har historiskt uppenbarat sig i många skepnader konstaterar von Essen.Vi har en socialt accepterad Åsa-Nissejakt för att fylla frysen under hårda tider och ekonomiskt drivna jakthärvor likt den i filmen Jägarna, men vi har också ett moraliskt försvarbart tummande på regler av människor som i övrigt ser sig som laglydiga jägare.
Erica von Essen har ägnat sitt doktorsarbete vid SLU åt en form av olaglig jakt som uppmärksammas allt oftare idag – den på stora rovdjur, särskilt varg. Hennes utgångspunkt är att den svenska jägarkåren till stor del har utestängts från den beslutsprocess som har lett fram till dagens rovdjursförvaltning, framför allt när det gäller vargstammen. När de har hörts, menar hon, är det på villkor som upplevs som oerhört snäva, byråkratiska och i värsta fall meningslösa, såsom att behöva ställas mot naturskyddsintresset i viltförvaltningsdelegationerna och sedan kriga från respektive skyttegrav.
Utifrån djupintervjuer med jägare runtom i landet beskriver hon den sociala och politiska bakgrunden till dagens olagliga rovdjursjakt, och i vilken mån denna jakt kan ses som en form av civil olydnad. Hon diskuterar också samhällets möjligheter att bemöta och motverka denna jakt – vilka vägar som är framkomliga.