Demonstranterna samlades vid Folkets hus och gick sedan rakt genom marknaden och rundade Ájtte.
Kuriren gjorde en så noggrann räkning som möjligt och fick antalet deltagare till 350.
Ropen skallade mot gruvbrytningen under marschen. Det var slagord och plakat som "Stoppa skövla i våran jord, Sapmi är inget smörgåsbord", "Fast mark, friskt vatten för våra barn och barnbarn."
Talkörsledare
Johan Nilas Stålka, Stockholm, dirigerade envetet talkörerna genom sin bärbara högtalare. Man undrade hur länge rösten skulle hålla som han drog på.
Men den höll, kunde Kuriren konstatera efteråt. Johan Nilas Stålka går i årskurs 9 i en Stockholmsskola och hade rest upp till Jokkmokk. Vård av rötter, kan man säga eftersom han har ursprung och släkt här. Planen är att återvända.
– Ur ett politiskt perspektiv är det inte okey att det kommer någon och tar resurserna från Sverige och säljer iväg dessa till reapriser. Dessutom finns den kulturella aspekten att gruvor förstör för renskötare och försvårar för den samiska minoriteten som redan har det svårt.
Ledde tåget
Tor L Tuorda gick i spetsen för tåget. Han klättrade upp på en snödriva vid det något improviserade mötet där demonstrationståget stod på gångvägen vid väg 97.
– Vi ska börja med att spara och sedan återbruka det som vi redan brutit upp ur marken. Det som finns under våra fötter är det sista som kolonialstaten Sverige vill ta. Nu får det f-n i mig vara nog. Inga mer gruvor Jokkmokk, avslutade han.
Hannes Gruda, Berlin, överlämnade en solidaritetshälsning från Tyskland.
– Jag kommer från en förening för hotade ursprungsfolk och vill lämna våra solidariska hälsningar till alla här i Sapmi.