Musikalisk rytmresa

JamBo. En hälsning på Swahili. Liksom titeln på Helene Don Linds och Cloffe Widéns musikaliska resa till Afrika. Den här veckan reser de runt i fyra av länets kommuner och trummar med sig förskole- och skolbarn till en annan kontinent. Jokkmokk satsar brett och behåller i duon i två dagar med fem föreställningar. Med på noterna Förskolebarnen i Jokkmokk är snart med på noterna. När Cloffe Widén berättar om kackerlackan han fick med sig hem från Afrika utbrister någon:  ? Men jag har varit i Turkiet!  ? Och jag har varit i Bulgajien! Så får de hälsa på danska. Och på franska. Och på engelska á la USA. Och på svenska. Barn må visserligen vara spontana till sin natur, men likväl kan man förbluffas över vissa artisters förmåga att å ena sidan få dem med sig och å andra sidan undvika att dras medi deras vilda associationsbanor. Allting blir till medryckande rytmer i JamBo. Bara orden ?sjunga en sång? går att göra massor med olika slingor av. Och successivt går det liksom av sig själv. Artisternas instruktioner blir nästan överflödiga. Barnen hänger med ändå. De sår majs, de skördar den, de gör gröt av den och de äter. Bergakungen När elefanthjorden trampar över savannen hittar Peer Gynts bergakung också in i den annars tunggungande bluesen. Men mitt i entusiasmen slås undertecknad av en lite förfärande tanke över hur lätt det är manipulera och indoktrinera barn. Hur lätt det är att frammana ett kollektivt beteende. Medan barn i vissa länder sjunger lovsånger till diktatorer eller blir barnsoldater, får andra förmånen att delta i musikaliska resor till Afrika. Någon annan kvalitetsstämpel på JamBos föreställning än barnens egen behövs knappast. För som en liten kille i publiken utropade till Helene Don Lind:  ? Vad bra du är!

Musikalisk rytmresa

Med rytmiska knep får Helene Don Lind och Cloffe Widén med sig barnen från första stund. Och snart är hela golvet en afrikansk savann som gungar under elefanthjordens fötter.