"Hade man frågat personer i min närhet hade de sagt att hockeyn betyder allt för mig. Så är det inte riktigt men hockeyn är vad jag brinner för. Jag skulle tippa att jag har bommat max 50 matcher sedan starten 1988, då var det Team Kiruna som sedan bytte namn till Kiruna IF. Jag missar dem inte frivilligt men ibland blir man sjuk och måste få vara ledig någon gång också. Senaste matchen jag var borta ringde de minst fem gånger, det hade gått åt skogen. Alla vet vad de ska göra, men när någon annan måste sköta mina uppgifter också blir det svårt.
Jag sköter delar av sekretariatet, hockeyorten och spolar över gummimattan vid sargen så att grus och sten försvinner innan spelarna ska ut på isen och lite annat. För Kiruna city är jag mer av en allt-i-allo där jag ansvarar för både fiket och sekretariatet. Allt jobb är ideellt. Jag har aldrig spelat hockey själv, landhockey på sin höjd, men det är kul helt enkelt med allt runtomkring. Matcherna, gemenskapen, alla människor jag träffar och att jag blir uppskattad för det.
Förra årsmötet uppmärksammades jag för mitt jobb i föreningen under 30 år. Från början hade jag bara ansvar för målburarna under matcherna men sedan blev det mer och mer. Jag hjälper ju även till med juniorerna och ungdomslagen. Antalet timmar jag jobbar beror på hur många matcher det är per vecka, men det finns tid till annat också. Nu närmar sig säsongsavslutningen. Det känns både skönt och tråkigt och på ett sätt önskar jag att den nya säsongen ska starta om direkt. Nu är det några månader kvar till augusti och då drar det igång igen med hockeyskolan. Fram till dess tänkte jag besöka min brorsa och syrra som bor söderöver".