Överlevde mot alla odds
I fem dagar svävade Leif Lampinen mellan liv och död efter flera hjärtstillestånd. Att han lever i dag kan han delvis tacka Kalixborna Jan-Erik Fredriksson och Mona Hansson för.
FRÅN SORG TILL GLÄDJE. För drygt tre veckor sedan tog Bertil Lampinen, till höger, farväl av sin bror. Nu har tårarna omvandlats till glädjetårar.
Foto: Roland S Lundström
Strax därefter passerade Mona Hansson, som är sjukvårdsutbildad, förbi platsen. Hon uppmärksammade bilarna och en man som pratade i mobiltelefon. Hennes tanke var att de krockat men så såg hon Leif Lampinen sittandes i bilen och vände om för att hjälpa till. - När jag kontrollerade hans tillstånd hade han ingen puls. Han var död, säger hon. I vetskap om att ambulansen var på väg bankade hon honom över bröstet för att försöka få igång hjärtat. När den anlände hjälpte hon ambulanspersonalen genom att utföra hjärtmassage så de kunde koncentrera sig på andra medicinska åtgärder. Pulsen kom tillbaka men stannade åter vid tre tillfällen, under färden till sjukhuset fick han ytterligare två hjärtstillestånd men kunde återupplivas. Nerkyld
På Kalix sjukhus sövdes han ner och kroppstemperaturen sänktes till 32 grader. Familjen, som består av fyra egna barn och två bonusbarn samt hustrun Maritta Lampinen, svävade mellan hopp och förtvivlan. Likaså Leifs bror, Bertil Lampinen som kom till sjukhuset dagen efter. - Då tänkte jag, det här går aldrig, säger han. De anhöriga fick rådet att ha närkontakt och prata med Leif. Bertil använde deras modersmål meänkieli i hopp om att brodern skulle reagera, men inget hände. Efter tre dagar började läkarna långsamt höja hans kroppstemperatur och på torsdagen öppnade han ögonen men kunde inte kommunicera i övrigt. - På fredagen meddelade läkaren att Leif hade så svåra skador att han inte skulle komma hem igen, då tog jag farväl av honom, säger Bertil Lampinen.Bröllop
Leif Lampinen visade sig dock vara en kämpe och fredagens sorg övergick till stor glädje på lördagen. Efter fem dagar kunde han plötsligt svara ja och nej på tilltal. Därefter har han blivit allt bättre. Nu vårdas han på rehabavdelningen vid Kalix sjukhus och orkar gå korta promenader, men han minns ingenting från det som hänt. Han är evigt tacksam över Jan-Erik Fredrikssons och Mona Hanssons insats. - Jag hade en herrans tur att de stannade, det räddade mig. Nu får jag uppleva min 61-årsdag och min yngsta dotters bröllop i juli, säger han med ett stort leende.
Så jobbar vi med nyheter