Allt började med en stulen silverrĂ€v för drygt 40 Ă„r sedan och vĂ€xte till en gigantisk polisutredning dĂ€r 25 personer ett tag var misstĂ€nkta. JakthĂ€rvan i Kalix blev uppmĂ€rksammad över hela Sverige, fick till sist ett slut 1987 och Ă€r fortfarande â efter fyra decennier â ett öppet sĂ„r i bygden.
I dag startar NSD en artikelserie om de dramatiska hÀndelserna dÀr vi under arbetet tagit emot hot och flera intervjupersoner hoppat av efter pÄtryckningar.
Henry Andersson minns tydligt jakthĂ€rvan â startskottet för den, ryktesspridningen och mediabevakningen.
Han bodde, och bor fortfarande, pÄ MÄlsön och i nÀrheten av platsen dÀr rÀvfarmen fanns.
â Jag fick naturligtvis höra saker och ting, framför allt i samband med den omskrivna polisiĂ€ra hĂ€ndelsen, men vi som inte var berörda eller umgicks i berörda kretsar pĂ„verkades inte alls, sĂ€ger Henry Andersson som fortsĂ€tter:
â Jag avstod frĂ„n att uttala mig om saken dĂ„, just för att jag ju inte var berörd, men det fanns mĂ€nniskor med Ă„sikter som utan att de var berörda ville uttala sig.
Tidningsartiklar frÄn vÄrvintern 1983 och den dÄ nÀrmaste tiden framöver gjorde gÀllande att byn pÄverkades mycket av det som hÀnde.
"Nu Àr byborna trötta pÄ all svartmÄlning" löd en tidningsrubrik, med underrubriken "Nyborg Àr inget gangsternÀste" som svar pÄ en insÀndare med rubriken "Idyllen Nyborg ett gangsternÀste".
Det Àr bara tvÄ av mÄnga exempel frÄn den aktuella tiden.
Hur pÄverkades stÀmningen i byn?
â Det fanns ett stort intresse frĂ„n massmedia. Min uppfattning Ă€r att stĂ€mningen i byn i stort inte alls pĂ„verkades. StĂ€mningen hĂ€r byggde pĂ„ helt andra saker. Det fanns en stor glĂ€dje i det ideella föreningsarbetet, som skapade gemenskap och som ocksĂ„ fyllde ett behov hos oss alla.
Henry Andersson sÀger att hans och mÄngas vardag var oförÀndrad under tiden med jakthÀrvan.
Han var engagerad i flera föreningars styrelser och vid sidan av det spelade han gÀrna dragspel och piano i olika sammanhang.
â Bandyn var dĂ„, eller hade nyligen varit, i sin bĂ€sta tid och jag var engagerad i sportklubben. Vi hade redan pĂ„ 1980-talet mĂ„nga föreningar i Nyborg. Det gĂ„r inte att överskatta föreningslivets vĂ€rde.
Henry Andersson skiljer förstÄs pÄ vad som var stÀmningen i byn och pÄ vad som pÄverkade enskilda mÀnniskor dÀr.
Det kan finnas saker i jakthÀrvan som fortfarande, 40 Är senare, pÄverkar mÀnniskor.
â Jag vet mycket vĂ€l vilka som drabbades i detta. Jag vill pĂ„ inget sĂ€tt förringa det och hur det kan ha pĂ„verkat dem. Jag förstĂ„r att en del mĂ€nniskor bĂ€r pĂ„ minnen, kanske frĂ„n enstaka hĂ€ndelser, frĂ„n den hĂ€r tiden. Det har gĂ„tt lĂ„ng tid, 40 Ă„r, och jag önskar att ingen ska behöva gĂ„ omkring och mĂ„ dĂ„ligt över det som hĂ€nde, sĂ€ger Henry Andersson.