Helen Johansson och Jonas Svanberg är ett par mitt i livet, boende i Kalix. Helen Johansson har rötterna i Överkalix, men hon har bott i Stockholm och Västerås och Jonas Svanberg har bott i Luleå men han är från Kalix. Att säga att paret är boende är fel ord i sammanhanget – de har inget hem sedan mer än ett år tillbaka.
– Vi bodde i en av barackerna längs Skolgatan, den brann några dagar innan julafton år 2017. En kompis dog i branden. Vi förlorade allt vi ägde och vi hade ingen hemförsäkring, säger Jonas Svanberg.
– Det var fruktansvärt, först att förlora en kompis och sedan att hamna utan bostad, säger Helen Johansson.
Helen Johansson och Jonas Svanberg berättar att i botten finns missbruk.
– Droger, men jag har slutat med dem, säger Jonas Svanberg.
– Alkohol, säger Helen Johansson.
Jonas Svanberg bodde tidigare i en barack längs Vitvattensvägen, och senare alltså i barack på Skolgatan.
– Jag minns inte hur jag hamnade på Skolgatan, säger Jonas Svanberg som drabbats av dåligt minne efter en bilolycka för en tid sedan.
Baracken på Skolgatan brann ned och branden lär ha börjat vid spisen. Det var inte första brandtillbudet på platsen. Efter den branden fick paret bo en tid i vad de kallar för en nödbarack på sex kvadratmeter utan tvättmöjligheter.
– Det är väldigt påfrestande att bo två människor på så liten yta, säger Helen Johansson. Efter nödbaracken, som de fick ha en tid, följde ingenting.
Under sommaren fick paret låna ett hus utan el och vatten av en kompis.
– Det fungerade för att det var sommar, det går inte att bo där när det är kallt, säger Jonas Svanberg.
Lösningen har blivit att bo i bilen, men det fungerar inte heller.
Där blev de, den gångna julhelgen, bestulna på sina ägodelar medan de sov.
– Det är för kallt i bilen också när det är så här kallt ute, säger Jonas Svanberg.
De har sökt hjälp via socialförvaltningen.
– Jag vet inte varför vi inte får hjälp, säger Helen Johansson.
Nu sover de hos vänner. En natt här, en natt där.
– Det går inte att leva på andra på det här sättet, säger Jonas Svanberg.
– Det är hemskt! Jag har så svårt att sova, det finns ingen trygghet, säger Helen Johansson, rösten bryts och tårarna kommer.
– Vi kräver inte mycket. Tak över huvudet och en säng på en trygg plats.
Jonas Svanberg och Helen Johansson säger att det är mycket svårt att bygga upp ett liv utan ett hem. Tankarna kretsar i stället hela tiden kring var de ska sova natten som kommer, var de kan laga mat, äta, duscha och tvätta.
– Det känns som att vännerna tänker ”kommer de nu igen”, säger Jonas Svanberg.
– Det är klart att vi känner oss i vägen, säger Helen Johansson.
Paret lever på existensminimum, de får försörjningsstöd via socialförvaltningen. Några vänner är snälla och låter dem ta returburkar och returflaskor att panta, för att dryga ut ekonomin lite.
Så är det denna dag.
Helen Johansson och Jonas Svanberg har båda barn, det finns förstås en längtan efter dem.
– De kan inte besöka mig, jag har ju inget hem, säger Jonas Svanberg som fortsätter:
– Det är inte så att jag räknar med att andra ska ordna allt för mig, men nu har vi hamnat i en situation där vi måste ha hjälp. Jag vet inte vad vi ska ta oss till, men jag vet att vi inte klarar detta själva.