Leif Andersson, Jokkmokk, äger fastighet i Pilkkajärvi, Kalix kommun.
Redan år 2004 fick dåvarande ägare till fastigheten brev av Skogsvårdsstyrelsen (som det då hette) med information om att de gjort en inventering på fastigheten och där påträffat ett värdefullt område.
"Vi vill med detta brev informera om dess särskilda naturvärden och be om din medverkan i bevarandet av dessa värden. Vi sänder en beskrivning av nyckelbiotopen samt en kartskiss som visar var den ligger" stod det i brevet som avslutades med önskemål om att fastighetsägaren skulle kontakta Skogsvårdsstyrelsen.
Skogsvårdsstyrelsens beskrivning var att det aktuella området är en barrskog med stort inslag av löv, asp, björk och sälg samt att där fanns gott om död ved.
Den allmänna bedömningen var att området klassas som biotoptyp lövrik barrnaturskog - en värdefull biotop för lavar, svampar och hackspettar.
Signalarter och rödlistade arter fanns, enstaka liten aspgelélav och stiftgelélav samt tämligen allmän skinnlav.
Leif Andersson äger fastigheten sedan ett par år tillbaka, han har totalt 430 hektar skog.
– Skogen är min sparbössa, mitt kapital, säger Leif Andersson.
Skogsstyrelsen vill, med anledning av att det aldrig blev något avtal med förra fastighetsägaren (se annan artikel), göra ett naturvårdsavtal med Leif Andersson avseende 9,6 hektar (där de värdefulla arterna ska finnas).
Skogsstyrelsen erbjuder ett 50-årigt avtal med ersättning på 60 procent av värdet på skogen (535 000 kronor) plus 8 000 kronor i grundbelopp, vilket ger en summa på 329 000 kronor.
Leif Andersson säger nej till avtalet:
– Jag är inte främmande för att skydda skog, men ersättningen – drygt halva värdet – är för låg. Ersättningen är ju för att jag inte kan avverka min skog, varför får jag då ett bud om halva värdet?
Leif Andersson kan sälja skogen, men han ska avverka den eller hitta annan lösning:
– Det finns ingen vinnare i det här. Det här leder till att skogsägare inte kommer att vilja spara gammal skog till framtida generationer. Om staten vill skydda skog så får de ersätta mig på ett rimligt sätt – de får inte ta min, mina barns och mina barnbarns ekonomiska framtid.