Norrbottens Media träffar Kristina Lundbäck, 71, i hennes och maken Alvars hem i Pålänge.
– Jag minns inte mycket av vad som hände, säger Kristina Lundbäck.
Alvar lade ned Kristina på golvet och larmade ambulans som snabbt var på plats.
Färden gick till Kalix sjukhus och snabbt vidare med helikopter till sjukhuset i Umeå.
Kristina Lundbäck är nedsövd tio till fjorton dagar efter operationen natten mellan julafton och juldagen.
Alvar och döttrarna Katrin och Malin finns vid hennes sida.
– Jag är övertygad om att de gav mig kraft trots att jag var nedsövd.
Aneurysm betyder att en pulsåder har gått sönder.
– Jag har haft världens tur, tänk julafton i Pålänge... och så snabbt till vård!
Svårigheterna tar inte slut där.
En shunt sätts in för att dränera i hjärnan och det krävs flera resor till Umeå och upprepade åtgärder innan den fungerar som den ska.
Hög feber, hjärtflimmer och bältros är några av sjukdomarna under den här tiden.
Senare visar det sig att pannbenet är infekterat, det blir en ny operation, det byts ut i augusti 2015.
– Sommaren 2016 börjar jag ramla igen, balansen är dålig, och det blir det en operation för spinal stenos i halsryggen, säger Kristina Lundbäck.
Spinal stenos betyder kort beskrivet förträngning i ryggradskanalen.
Kristina Lundbäck säger att tiden efter aneurysmen, då hon bara kunde ligga och ingenting göra, var svår.
Hjärnan behövde vila så titta på tv gick inte, händerna fungerade inte så sticka gick inte.
– 24 timmar efter att shunten ställts in rätt så mår jag mycket bättre. I slutet på april och början på maj 2015 känner jag att jag är på väg tillbaka, säger Kristina Lundbäck som då har kommit en bit i rehabiliteringen.
Allt eftersom kom förmågor tillbaka och för ett år sedan fick hon, efter test, klartecken för att köra bil igen. Stickningen går som en dans, likaså matlagningen som är ett stort intresse.
– Fantastiskt! Jag gillade inte att inte få köra bil, tänk jag som i 20 år pendlade till jobbet i Luleå fick plötsligt inte köra, säger Kristina Lundbäck.
"Vården är helt fantastisk" säger Kristina Lundbäck och tillägger att det gäller hela kedjan från sjukvården i Kalix till sjukvården i Umeå, hemtjänsten som hon sedan fick och rehabiliteringen som hon ännu är i.
– Jag fick pengar till en trehjulig cykel i 70-årspresent så nu ser jag fram emot att cykla!
Kristina Lundbäck säger att komma ut och träffa människor är viktigt för henne, att hon tror att det betytt mycket för att hon kommit tillbaka så bra som hon har gjort.
Hon sköter PRO Kalix hemsida och dess Facebooksida (socialt media på nätet), är med på PRO-möten, på stickcaféer i byn samt i KPR (kommunala pensionärsrådet).
Viktigast är de närmaste.
– Jag tycker att det är jobbigt att jag inte minns vad som hände och mest led mina nära och kära. Alvar är otrolig, det är tack vare honom vi kan bo kvar här. Han, barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen, som kom som solskenet i livet, har betytt allt, säger Kristina Lundbäck.
"Den där ska ut i garaget" säger Kristina Lundbäck och nickar mot rullatorn som står intill oss.
Hon tränar på balansen, och det är nästa mål, att kunna gå utan hjälpmedel.
– Det finns fantastiska hjälpmedel, rullatorn är jättebra. Det var en lycka att kunna gå med den, men jag ska bli helt frisk. Jag har alltid varit positiv, jag ger inte upp, man måste ha lite "jävlar anamma". Jag vet inte om jag förändrats under sjukdomen, jag kanske är mer rädd om livet. Jag vet ju att allt kan ändras i ett slag.