Cancersjuke Per-Martin Petterssons högsta önskan är att få tillbringa sin sista tid i livet hemma med familjen. Men han är fast på sjukhuset på grund av att hans behandling inte kan ges i hemmet – i Norrbotten.
Per-Martin Pettersson är förtvivlad, han kan inte hålla tillbaka tårarna när vi når honom per telefon på Kalix sjukhus, där han är inlagd. Ett utbrott av covid härjar på sjukhuset och personalläget är mycket ansträngt. Per-Martin tvingas hållas isolerad. Hans cancer har spritt sig och han har inte lång tid kvar, hans högsta önskan är att få tillbringa sin sista tid hemma med familjen.
Den behandling han behöver för att hålla sig vid liv är intravenös antibiotika dagligen. Behandlingen tar bara en timme, men eftersom Per-Martin är så pass sjuk, är han inlagd dygnet runt. Det har han varit sedan den 8 september och nu vill han hem.
– Vi vill att han ska få vara hemma med familjen, han ska gå bort snart. Vi förstår inte varför han inte kan få den behandlingen hemma, säger hans sambo Erja Wånggren.
Som ett alternativ till sjukhusvistelsen har Per-Martin, som bor i Sangis erbjudits att resa med sjuktaxi till hälsocentralen i Haparanda varje dag, livet ut. Men det känns inte som ett rimligt alternativ för honom.
– Det kan ta mer än halva dagen innan jag är hemma igen och då är jag helt slut. Det är vägarbeten och halka, det är större risk att jag dör i en trafikolycka än av cancern om jag ska till Haparanda varje dag. Nej, då ligger jag kvar här istället. Men det känns som att de stjäl min sista tid i livet, säger Per-Martin.
För fem veckor sedan föddes hans sjätte barnbarn, det äldsta är tolv.
– Det är så meningslöst att ligga här. Jag vill bara vara hemma med min familj, säger Per-Martin.
Han gråter.
Per-Martin Pettersson är för närvarande inlagd i Kalix. Han önskar att han hade kunnat få sin palliativa vård hemma, så att han kunde tillbringa sista tiden med familjen. (Arkivbild)
Intravenös antibiotika räknas som avancerad sjukvård och den är förenad med risker. Trots att patienten fått behandlingen tidigare kan den leda till en svår allergisk chock, som i värsta fall kan få dödlig utgång. Hemsjukvården i Kalix saknar möjligheter att ge behandlingen.
– Vi kan inte ha legitimerad personal att utföra arbete som utifrån styrande regelverk och direktiv inte är patientsäkert utifrån kommunens nivå på vården. Det är en patientsäkerhetsfråga och arbetsmiljöfråga, enligt lagstiftningen får vi inte utföra sånt. Regionen är huvudman för slutenvården fortsatt, säger socialchefen Anna-Lena Andersson.
Per-Martins doktor, överläkaren Lars Andersson, önskar att det fanns en möjlighet att göra avsteg från rutinerna i det här fallet.
– Patienten är informerad om riskerna och villig att ta dem för att han ska kunna vara hemma. Vi försöker hitta en lösning för honom, men det tar tid för vi har ingen färdig rutin för hur det ska gå till i samarbetet mellan regionen och kommunen.
I storstadsregionerna finns möjlighet att få avancerad sjukvård i hemmet, ASIH, men inte i Norrbotten. Divisionschefen Krister Berglund, division nära, ser inte det som en ojämlikhet i vården.
– Vi ger jämlik vård, men vi gör det på olika vis. Hur en behandling ska ges är noggrant reglerat, men var vi ger en behandling – det reglerar vi, säger Krister Berglund.
Han påpekar att det i Stockholms län bor två och halv miljoner invånare och att 26 kommuner där ryms på en geografisk yta lika stor som Älvsbyns kommun.
Divisionschefen Krister Berglund framhåller att regionen hela tiden arbetar med att hitta nya arbetssätt för att minska patienternas behov av att resa för att få vård.
– De har 40 000 medarbetare, vi har 6 500 medarbetare som täcker en fjärdedel av Sverige. Vi har inte samma möjligheter i Norrbotten utan behöver arbeta på annat vis med att möta patienterna, säger Berglund.
Han understryker att han inte kan kommentera det enskilda fallet, samtidigt som han beklagar att det blivit olyckligt för just Per-Martin.
– Det handlar inte om ovilja. Vi ger redan ganska avancerad behandling på hemmaplan i dag och jag tror säkerligen vi hade kunnat hjälpa om det fanns kapacitet att göra det. Har vi bedömt att vi inte har kapacitet att ge en specifik behandling på alla platser i Norrbotten, då behöver vi begränsa det till de platser där det finns möjlighet.
Krister Berglund framhåller dock att regionen hela tiden utvecklar nya metoder för att minska patienternas behov av att resa för att få vård. Alldeles nyligen har personal rekryterats till ett nytt projekt som heter Modellområde östra Norrbotten, syftet är att hitta nya arbetssätt i det "organisatoriska mellanrummet" mellan region och kommun.
– Det rustas för att det ska vara igång så snart som möjligt. Det är ett utvecklingsprojekt där vi kommer pröva nya arbetssätt, säger Krister Berglund.