Det visar en kartläggning som SGU, Sveriges geologiska undersökning har gjort av fiberbankar och bottensediment utanför pappers- och massaindustrier i Norrland.

Miljögifterna härrör i de flesta fall från gamla miljöförsyndelser, då pappers-, massa- och sågverksindustrin fick släppa ut orenat avlopps- och processvatten i havet till 1969, då krav på rening infördes. Det har resulterat i att stora mängder träfiber och processkemikalier har släppts ut, som sjunkit till botten utanför industrierna och ansamlats i bankar av fibermaterial.

I Norrbotten har SGU gjort mätningar och tagit prover i Piteå och Kalix; i Yttre fjärden utanför SCA Munksund samt i Inre fjärden och i Repskärsfjärden utanför Billerud Karlsborg.

I Yttre fjärden utanför SCA Munksund fann man mycket höga halter av PCB, DDT, polycykliska aromatiska kolväten och hexaklorbensen (HCB) i fiberbanken. I en mätpunkt fann man mycket höga halter av dioxinliknande ämnen. Fiberbanken har en yta på 110 000 kvadratmeter och bedöms ha en tjocklek på fyra meter.

Risken för att föroreningarna ska spridas vidare i miljön bedöms som mycket stor eftersom det inte verkar som om nya, rena sediment lägger sig ovanpå fiberbanken. Det gör att både båttrafik och hårda vindar kan riva upp förorenade fibrer, eftersom fiberbanken ligger på grunt vatten.

I Repskärsfjärden utanför Billerud Karlsborg i Kalix fann man höga eller mycket höga halter av hexaklorbensen vid flera provpunkter och i två prover fann man höga halter av andra organiska ämnen. Provpunkterna som haft de högsta föroreningshalterna ligger längst bort ifrån pappersbruket och utsläppskällan. SGU tror att det kan bero på en läeffekt, då strömmen i Kalixälven vid pappersbruket är för stark för att föroreningar ska sjunka till botten. Längre bort, bakom öar och på djupare vatten kan fibrer och föroreningar sjunka till botten.

SGU:s kartläggning har gjorts i samarbete med fem länsstyrelser i Norrland. Ansvaret för det fortsatta arbetet och åtgärder ligger på länsstyrelserna.

– Vi kommer att titta på det här, vi har aktiva verksamhetsutövare både i Kalix och i Piteå. Den här rapporten är bara ett första steg, säger Anneli Persson, handläggare på miljöskyddsenheten på länsstyrelsen i Norrbotten.

– Det är inte helt enkelt att hantera fiberbankar och förorenade sediment. Det har inte gjorts så många saneringar, överhuvudtaget måste det undersökas bättre om man ska göra något åt det, fortsätter hon.

En konsult har lämnat förslag på vilka olika typer av åtgärder som man skulle kunna vidta.