Han är processoperatör i anrikningsverket vid Northlands gruva i Kaunisvaara. Jobbet fortgår för honom likväl som för andra hos Northland. Det är måndagen den 4 februari och bolaget väntas vilken dag som helst ge besked om sin framtid.
Obekymrat arbetar bland andra Övertorneåbon och borraren Kurt Wälivaara vidare ute på fältet.
- Inte har det varit så mycket prat om problem. Det är mest om aktier, nästan alla har det. Jag har inte köpt några men jag har tänkt göra det. Det är roligt att ha när man jobbar här. Nog tror jag det här ska gå bra. Jag skulle bosätta mig här om det bara fanns bostad, säger han.
Järnmalmen som sprängts loss i dagbrottet en bit bort landar i slutet av processen i anrikningsverket. Med hjälp av operatörer vid datorn styrs arbetet mot slutprodukten - järnmalmskoncentrat. Ett pulver som ser ut som snus och som kan vidareförädlas till pelletkulor eller användas i annan process. Oavsett vilket ska det bli stål.
Utanför står ett av de omtalade lastbilsekipagen som lastas med järnmalmskoncentrat vilket slutligen ska föras över på den första båten till slutkund.
Mörkt tecken
Ovanför lastbilen svävar en svart fågel.
Olyckskorpar är inget för Göran Danielsson, som pendlar från Vilhelmina och som jobbat i såväl framgångsrik gruvbrytning som i motsatsen. Av det han sett av andra anläggningar han jobbat på står sig Northland bra. Det folket på gruvområdet kan göra är att stå för sin del av helheten.
- Vi sköter inte det ekonomiska utan vi vill ha igång det. Får vi det här att funka har vi förutsättningarna, konstaterar han.
Ulf Lestander, som pendlar från Arjeplog och som jobbat såväl i Laisvallgruvan som i Saudi Arabien, har driftsansvar i Tapuli.
- Produktionen fungerar oförskämt bra, men vi har haft litet problem med vinterklimatet, och frysningar.