Tomas Vedestig säger att de inte tänker agera på kritiken från konstnärerna rörande arbetsmiljön. Ett svar som verkar varit väntat, när nu Helena Laukkanen, Gerd Aurell, Monica L Edmondson, Lotta Lampa och Erika Stöckel (hädanefter nämnda som konstnärerna) talar med Norrbottens Media.
– Ett museum för samtidskonst existerar inte utan konstnärer och att då Kiruna kommun och Vedestig på detta sätt avfärdar våra åsikter och förlitar sig på en röst, museichefen, är att inte inse allvaret i situationen, skriver konstnärerna och fortsätter:
– Vi förstår att museets direktion redan kände till innehållet i brevet då vi genom media fått informationen att facket Vision, Kirunahälsan, företagshälsovården och anmälan till arbetsmiljöverket lyft fram liknande problematik.
Ändå ansåg sig konstnärerna tvungna att markera sitt missnöje, då deras åsikter som konstnärer inte efterfrågats av vare sig direktionen eller någon pågående utredning av arbetsmiljön.
– Vi anser att detta otroligt fina konstmuseum i norr ska fortsätta växa och bli en stark länk och förmedlare av samtidskonsten i vårt land.
Ni uppmanar regionfullmäktige att agera för museets bästa. Vad är museets bästa i det här läget? Och på vilket sätt är situationen ohållbar?
– Situationen på museet är ohållbar för det finns ingen konstnärlig ledare och inget intresse/respekt för konsten eller publiken i dagsläget, skriver konstnärerna.
De menar att museet måste ta tag i de grundläggande problemen med arbetsmiljön.
– Finns till exempel en oberoende bred utredning där alla i kontakt med museet fått göra sin röst hörd; inte bara den aktuella fd. personalen utan även den inhyrda teknikern, ljusdesignern, deltagande konstnärer, publiken osv?
Konstnärerna är också förvånade att ett museum som lyft olika nationaliteter i sin presentation om utställningen har missat att på sin hemsida lyfta fram sagda nationaliteter.
Hur har ni upplevt samarbetet eller bristen på samarbete med museichefen?
– När en institution ger en konstnär i uppdrag att delta i en utställning och framförallt nyproducera ett verk så bygger det på ömsesidig tillit och en öppen kommunikation kring det konstnärliga uttrycket med aktuell tematik i centrum, något som försvann när den konstnärlige ledaren sjukskrevs. Då museichefen tog vid var det ett formellt bemötande där fokus låg på att lösa de akuta praktiska frågorna kring utställningen.
Sedan den konstnärliga ledaren sjukskrevs upplevde konstnärerna en drastisk förändring i hur samverkan med museet tog sig uttryck.–Tidigt var det en tydlig och kontinuerlig kontakt och en öppen diskussion med den konstnärlige ledaren om verket och de tankar som ligger bakom och hur dessa bäst kan komma till uttryck i rummet, skriver konstnärerna.
Praktiska frågor togs då omhand av den fasta personalen. Då den konstnärliga ledaren sjukskrevs ändrades kommunikationen till att bara lösa logistik, installation.
– Och att ge ny, icke insatta, museikontakter information om vad verken handlade om.
Hur känner ni idag för ett eventuellt nytt samarbete med Konstmuseet i Norr i framtiden? Detta förutsatt att inget förändras i den nuvarande organisationen av museet.
– Som det ser ut idag, utan framförallt en kunnig konstnärlig ledare, känns det tveksamt att Konstmuseet i Norr ens kommer leva vidare som länskonstmuseum med samma uppdrag som idag: att visa samhällsengagerad och kritiskt orienterad samtidskonst.
