Gruvbolaget, som står inför en omprövning av hela grundtillståndet för Kiruna, ser allvarligt på det inträffade och ska ta hjälp av expertmyndigheter.
– Vi har aldrig sett något liknande tidigare. Vi har upprättat en handlingsplan och går nu vidare med undersökningar som ska visa om det är vi som är orsaken eller om det finns naturliga förklaringar. Men vi ville inte vänta på svaren utan gjorde en anmälan direkt, säger Anders Lindberg, informationschef vid LKAB.
Sjöarna Rakkurijärvi och Mettä-Rakkurijärvi ligger sydväst om Kiruna och förbinds genom Rakkuribäcken med Kalix älv. Bäcken mynnar mellan Kalixfors och Kaalasluspa efter vägen mot Nikkaluokta.
Systemet är en recipient till LKAB, vilket innebär att det tar emot vatten från klarningsmagasin som innehåller metaller och kväveföreningar.
Tidigare provfisken i sjöarna 2008, 2012 och 2016 har inte visat några avvikelser. Fisken bedöms också vara fullt ätbar.
Men vid undersökningar som gjordes sommaren 2018 fann LKAB att 1-2 procent av abborrarna hade missbildade underkäkar, gällock och ryggrader.
– Totalt handlar det inte om fler än 10–11 fiskar, och det gäller bara abborrar. De verkar vara i samma ålder, 3-4 år, och det vi vet är att sommaren 2014 var väldigt varm. Det kan möjligen haft en påverkan. LKAB har inte heller gjort några förändringar på senare tid, varken tillfört nya ämnen eller ökat utsläppen, säger Lindberg.
När gåtan kan få ett svar är oklart.
– Det kan ta ett tag. Om inte vi får tydliga svar direkt så måste vi göra fler undersökningar och jämförelser under flera barmarksperioder, säger Anders Lindberg.
Länsstyrelsen följer ärendet noga.
– Det är bra att LKAB gjorde anmälan direkt. Det är viktigt att ärendet följs upp och det här är en av många frågor som vi kommer att begära in klargörande om. Bland annat finns det inget begränsningsvärde här trots att det är ett Natura 2000-område. Det finns det på andra av LKAB:s områden, bland annat i Svappavaara och Vitåfors. Det är rimligt att fråga sig om det bör finnas ett sådant värde, säger David Berggård, miljöingenjör vid länsstyrelsen.
Sara Elfvendahl, biolog och handläggare vid länsstyrelsen, konstaterar att missbildningarna är oroande signaler.
– Det är första gången jag stöter på det. Man kan fråga sig vad som är orsaken, om systemet fått ökad belastning, om orsaken är många ämnen i kombination eller om det finns någon annan förklaring, säger hon.