Vem är då Jan Moström? Han är uppvuxen i en gruvfamilj i Västerbotten och Norrbotten. Själv har han jobbat i gruvindustrin sedan han var 20 år. Nu tar han över rodret på LKAB.
Vilka blir dina tillgångar som ny vd?
– Vi går in i en lågkonjunktur nu. Det är inte den första och garanterat inte den sista. Då gäller det att se hur vi ska hantera situationen där vi går från en hög till en låg lönsamhet. På vilket sätt vi ska hantera det så att vi mildrar effekterna så bra som möjligt.
Din tjänst innebär mycket ansvar, hur ser du på det?
– Jag tror att det är det som har drivit mig. Jag tar väldigt stort ansvar och ansvar för mig och att jobba i den här verksamheten som handlar om gruvor och råvaror, då har man ett stort, stort ansvar för hållbarhet. Vi jobbar i oerhört långa cykler och då är det viktigt att ha en hög konkurrenskraft så att vi inte ska behöva ta till drastiska åtgärder när konjunkturen svänger.
Drastiska åtgärder?
– Det som kanske är det viktigaste är produktionskostnaderna per ton. Det kan man påverka på tre olika sätt och det ena är att producera mer och slå ut fasta kostnader på fler ton och därigenom sänka produktionskostnader. Det är kanske det bästa och mest effektiva sättet. Nästa steg är att man sänker produktionskostnaderna och det genom att jobba smartare, bättre eller att hitta nya metoder. Det tredje alternativet är i princip att sluta göra saker och skjuta det på framtiden.
Hur ska du förändra LKAB?
– Det är tre inriktningar. Volymrationaliseringar är nästan det bästa som finns. Att göra det framförallt i underjordsgruvorna och få ut fler ton. Sedan om vi kan hitta andra sätt att arbeta så att vi sänker våra produktionskostnader.
Slaktaren från Boliden, är det överdrivet?
– Jag vill givetvis jobba med strukturerade förändringar, hur vi ska klara av att sänka våra produktionskostnader. Det är också så utifrån den här verksamheten att den är så viktig både för de anställda, för samhället, för så många. Att om det blir riktigt, riktigt allvarligt och du inte har något val, ja då får man skära hårt i sina kostnader. Det är så många som är beroende av ett konkurrenskraftigt LKAB. Nu vill jag inte spekulera i om det skulle behövas. Förhoppningsvis inte.
Hur tänker du kring samhällsomvandlingarna?
– På samma sätt som med allt annat så har vi ett åtagande mot stan, mot samhällena och samhällsomvandlingen ska vi genomföra. Den fortsätter enligt plan.