Klassisk romankonst när den är som bäst

Inspirerad av verkliga händelser skildrar Colson Whitehead våldet på en helvetisk uppfostringsanstalt.

Colson Whitehead (född 1969) introducerades på svenska med den hyllade och prisade romanen "Den underjordiska järnvägen" (2017). Nu är han aktuell på svenska med nya romanen "Nickelpojkarna".

Colson Whitehead (född 1969) introducerades på svenska med den hyllade och prisade romanen "Den underjordiska järnvägen" (2017). Nu är han aktuell på svenska med nya romanen "Nickelpojkarna".

Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Recension2019-11-15 15:58
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Litteratur

Nickelpojkarna

Colson Whitehead

Övers. Niclas Nilsson

Albert Bonniers förlag

Jag blir irriterad på baksidestexten till Colson Whiteheads nya roman "Nickelpojkarna". Det beskrivs som att "ett oskyldigt misstag" leder till fördärvet för huvudpersonen Elwood. Ordet "misstag" insinuerar att det skulle ha kunnat undvikas. Att Elwood på något vis hade kunnat undslippa det som händer honom om han bara hade varit mer försiktig. Men det är inget misstag som för alltid förändrar hans historia. Det är århundraden av rasism som griper in. Att en svart amerikanska tonåring på väg till college blir gripen och satt i ungdomsfängelse kan inte beskrivas som ett misstag. Vilken bil han än har råkat sätta sig i.

Jag tänker på regissören Ava DuVernays Netflix-serie "The way they see us" som berättar om de fem pojkar som 1989 greps och oskyldigt dömdes för en brutal våldtäkt i Central Park. I samband med fallet betalade USA:s nuvarande president för annonser som uppmanade staten New York att återinföra dödsstraffet. Våldets centrum kallas i "Nickelpojkarna" passande nog för "Vita huset" och kallades så också på den verkliga förlagan till Nickel – uppfostringsanstalten Dozier i Florida. Det är huset där föreståndarna utför sin godtyckliga misshandel och tortyr. Morden sker bakom en annan byggnad.

Men Colson Whiteheads roman är inte bara en levande skildring av det grymma våldet. Boken är också ett blottläggande av en maktstruktur som aktivt fördärvar människor. "Nickelpojkarna" handlar om hur svårt det är att gå vidare om man har fått tillräckligt mycket skit nedtryckt i halsen.

Elwood börjar föra en loggbok över det omfattande gratisarbete som han och de andra från Nickel utför. Han vet att kunskap kan vara makt. Och i hans huvud snurrar Martin Luther Kings ord: "Kasta oss i fängelse och vi kommer ändå att älska er... Men tvivla icke på att vi kommer att nöta ned er med vår kapacitet att lida, och en dag kommer vi att vinna vår frihet." Men orden tycks honom alltmer absurda och avlägsna.

Jag önskar att jag fick veta mer om Elwoods liv innan han hamnar på anstalten. Men det livet tar slut och ett annat börjar.

"Nickelpojkarna" är spännande ända fram till bokens stora vändpunkt. Det är klassisk romankonst när den är som bäst. Det är lätt att lägga sig platt för Colson Whiteheads trygga berättande och bara flyta med. "Nickelpojkarna" är en bok i klass med hans genombrottsroman "Den underjordiska järnvägen". Whitehead lyckas hålla upp en spegel som bländar när den kastar ljus över de enskildas öden och över ett helt system.