I skogsbrandens spår
Drygt tre månader har passerat sedan skogarna i trakten kring Bodträskfors eldhärjades. Intresset för den största skogsbranden i Sverige är fortfarande stort.- Vi är skogsägare och tyckte att vi borde se det här. Det måste ha varit ohyggligt dramatiskt, säger Stig Bernström.
- Intresset för brandområdet är stort. Det har varit så många frågor om det. Nu var det synd att det hann komma så mycket snö, säger han.
Bussades runt
Intresset visade sig vara så stort att Norra skogsägarna i lördags ordnade en tur med buss till det brandhärjade området. Vivianne Bergdahl, själv skogsägare i Sävast och hennes sambo, Stig Bernström, var två av ett 40-tal som åkte med bussen.
- Vi har inte riktigt kunnat sätta oss in i hur det ser ut här, därför hängde vi med, säger Vivianne Bergdahl.
- Vi är ju bara små, små skogsägare, som jobbar mycket för hand, säger Stig Bernström och tittar intresserat på den stora skördarmaskin som skogsägaren Jens Enberg kör.
Jens Enberg och hans familj tvingades lämna sitt hem då elden kom närmare. Lyckligtvis kunde de flytta tillbaka, huset undkom lågorna. Jens Enberg berättade om sina upplevelser av branden.
- Helikopterinsatsen var för dålig från början, konstaterar han.
Dagen inleddes med information i Edeborg i Harads. Över kaffet fick åhörarna tog Jim Degerman och Jens Enberg med åhörarna på en resa genom den stora skogsbranden olika skeden.
Blev värre
- Redan vid 03-tiden på fredagsmorgonen den 11 augusti ska någon ha sett branden från Harads, men jag vet inte om den uppgiften stämmer. 07.30 ringde man från räddningstjänsten i Harads till mig och meddelade att det brann. Vid 10-11-snåret fick jag veta att branden var under kontroll, berättar Jim Degerman.
Men det skulle, som bekant, bli betydligt värre. Vid 13-tiden skedde vindkantring och elden hoppade över en väg. Under fredagen och lördagen brann 150 hektar skog i rak nordlig riktning.
- Då högg vi den första brandgatan, men det skulle visa sig att den inte gjorde någon nytta. På fredag kväll åkte jag upp till en utsiktsplats och tittade ut över Klusåberget. Det såg lugnt ut. Men vid 7-8-tiden på lördagsmorgonen kom jag tillbaka, då brann det så in i bomben, säger Jim Degerman.
Det finns många historier att berätta om skogsbranden. Om det hårda och riskfyllda arbetet och om bedrövade markägare som såg sin skog brinna upp. Men Jim Degerman kommer också med en mängd anekdoter, vissa av dem är små solskenshistorier. Som den om kvinnan vars skog kunde räddas undan lågorna. Hon blev så glad att hon gav Jim Degerman en kram. Han skojar lite om de många brandgator som höggs.
- Nu finns det så många vägar i Klusån att brevbäraren har svårt att hitta.
Lyckligtvis blev ingen människa allvarligt skadad under branden. En brandman drabbades av rökförgiftning och en hemvärnsman fick en brännskada på kinden.
Skadad räv
- Vad jag vet var det bara en liten rävaunge som gick åt, säger Jim Degerman.
- Och två renar, fyller en åhörare i.
Rävungens öde väcker ett visst intresse och någon frågar:
- Vad gjorde den för fel?
Jim Degerman får berätta den sorgliga historien om när han träffade på den eldsvedda rävungen som låg på en av skogsvägarna.
- Som den djurvän jag är skulle jag avliva den och befria den från plågorna. Men den knallade iväg, jag vet inte vad som hände med den sedan.
Under bussfärden får passagerarna se förödelsen, även om snön gör utsikten mindre dramatisk. Jim Degerman pekar ut genom fönstret och visar hur träden har fallit. Förbudet att vistas i området har precis hävts. Träd som överlevt branden har fått huggas ned på många ställen, eftersom rötterna har brunnit upp och risken är stor att de faller.
- Där borta stod en fantastiskt vacker björk. Det kändes faktiskt när vi var tvungna att hugga ned den, säger Jim Degerman.
Så jobbar vi med nyheter