Och kanske är det samma tendens vi ser i den litterära världen, när inte mindre än två av tre av årets Augustpristagare faktiskt har sina rötter i Norrbotten – nämligen Linnea Axelsson och Magnus Västerbro. Den förstnämnda, vinnare till priset för Årets svenska skönlitterära bok för det samiska släkteposet ”Ædnan” och Magnus Västerbro vinnare till priset Årets svenska fackbok för boken ”Svälten. Hungeråren som formade Sverige”.
Förvånad någon? Inte jag i alla fall. Årets nomineringar som präglats av en devalveringsdebatt - där kulturskribenter och kulturpersonligheter saknat kända och upphöjda författarskap som Sara Stridsberg och Theodor Kallifatides bland kandidaterna till Augustpriset, har Linnea Axelsson, ursprungligen från Porjus, aldrig ifrågasatts. Hennes lyriska släktepos har, mycket välförtjänt, hyllats av en stor och enig kritikerkår, liksom läsare.
Och att Luleåsonen Magnus Västerbro vann flertalet av de 63 elektorernas röster för sin historiska roman som berättar om svälten under klimatkrisen i Sverige år 1867-69 är också mycket logiskt. Denna engagerade roman med många historiska röster från Norr- och Västerbotten berättar om en tid där människor faktiskt svalt ihjäl i ett samhällssystem präglat av cynism och djup ojämlikhet mellan fattig och rik. En sann och stark berättelse med kusliga paralleller till vår egen tid långt borta från den urbana normen, precis som den samiska historien ges gestaltning i ”Ædnan”.
Vår samtids narrativ har breddats och förskjutits. Nya berättelser ges plats. Det kan vi tacka författare som Linnea Axelsson och Magnus Västerbro för.