Hon har nyss kommit hem från Azerbajdzjan där hon gjort en väggmålning av en transperson på uppdrag av svenska ambassaden. På lördag ska hon delta i ett scensamtal under Bok & Bild i Kulturens hus och visa bilder på tidigare verk.
Carolina Falkholt är självlärd konstnär, född 1977 och bor i Göteborg.
– Så länge jag kan minnas har jag ritat väldigt mycket. Sedan när jag var tonåring ville jag ta mitt tecknande vidare, så då började jag gå ut och spraya på väggar och så där.
Olagligt?– Ja, det var det.
Hon berättar att hon upplevde sig ganska utsatt och ensam som barn. När hon började med graffittin träffade hon likasinnade och fann en ny gemenskap.
För henne handlade det inte bara om att få sätta sin signatur i gångtunnlarna och inte heller så mycket om spänningen att göra något förbjudet.
– Jag tror det var det konstnärliga framförallt som jag gillade, men det är ju ett stort begrepp.
Utsattheten hon upplevde som barn är en stark drivkraft att göra sin röst hörd genom konsten och fortfarande tycker hon mest av allt om att jobba med väggmålningar och sprayfärger.
– Jag älskar att måla stort och jag älskar färger och rörelse och kroppen som rör sig över stora ytor och skapar nya kroppar och kroppsdelar i monumentalformat.
Har du slutat måla illegalt nu då?– Det tänker jag inte svara på. Jag får mina målningar övermålade hela tiden, så då kan man ju fundera på vad som är legalt och inte. Vem som bestämmer och sätter regler och normer.
xempelvis målade hon en vagina på en högstadieskolvägg i Nyköping.
– Jag började med att skriva nedsättande ord mot kvinnor som jag sedan målade över i en akt att förstöra det språk som förstör oss och så målade jag över allting med en stiliserad bild av delar av en kvinnokropp. De ansvariga fick panik och ville måla över den, men sedan vaknade demokratin upp och de byggde över den istället.
Åtgärden väckte reaktioner. Det fanns en annan skola med ett 80 år gammalt konstverk föreställande en naken man som några andra konstnärer byggde över.
– Något år senare när skolan hade öppnat tog eleverna själva och skruvade ner väggen som skymde målningen och gjorde en grej av det och nu finns den där, berättar hon.
Hon vill inte kalla sig uppkäftig eller provokativ, mer ifrågasättande mot den rådande ordningen.
– Vilket man som människa är nästan skyldig att vara eftersom världen ser ut som den gör och det enda som leder till utveckling är fortsatt frågande.