Inte minst vittnar Bibelns skapelseberättelse eller för den skull den fornnordiska myten om trädet Yggdrasil att träd är mytomspunna och betydelsebärande kultföremål, inte bara i väst utan i de flesta kulturer. Eller tänk för den delen på alla strider där träd stått i fokus; allt från grannar som är oense om trädens vara eller icke vara till Alm-striden i Kungsträdgården och dagens kamp för världens regnskogar och den biologiska mångfalden. Kort sagt. Träd engagerar.
Det är den grova sammanfattningen när Konsthallens konstnärliga ledare Hans Sundvall guidar och berättar om tillblivelsen av utställningen ”Träd” som öppnar i helgen.
– Jag fick idén när Världsnaturfonden och FN-organ släppte sin delrapport om klimatförändringarna och såg träden som lösningen på alla problem. Dessutom finns en politisk dimension, inte minst hormoslyr-debatten som rasade under 1970-talet och givetvis att vi människor mår bra av att vistas bland träd, säger han.
Nio konstnärer är inbjudna till grupputställningen. Alla kvinnor.
– Det handlar om att de första konstnärer jag kom att tänka på som gestaltar träd är kvinnor. Materialet trä har ju används konstnärligt under tusentals år, inte minst inom kyrkan. I dag är kanske trä i konstnärliga sammanhang främst förknippat med folkkonst med företrädesvis manliga utövare. Men denna utställning handlar inte om materialet, utan temat är träd.
En dokumentärfilm om ett återplanteringsprojekt av regnskog i Indonesien fick Hans Sundvall att ta det slutgiltiga beslutet att strunta i Konsthallens jämställdhetsmål denna utställning och bara bjuda in kvinnliga konstnärer.
– Detta återplanteringsprojekt var ett extremt tungt arbete i oländig terräng och sköttes bara av kvinnor. Varför? Jo, för att de var noggranna. Då insåg jag att jag var på rätt spår. Jämställdheten bland utställarna får justeras över tid, menar han.
Och den utställning som bjuds är lika mångfacetterad konstnärligt som den geografiska spridningen av de nio konstnärerna, från Malmö i söder till Luleå i norr.
Alla med sin egen unika konstnärliga praktik. Ingela Ihrman, som konstpubliken fick stifta bekantskap med under Lulebiennalen, medverkar exempelvis med ett videoverk där barrträdet gran ges historisk gestaltning, medan Marie Holmgren bjuder på åtta stora blyertsteckningar av tall och gran – teckningar som tillkommit under en personlig sorgeprocess där en daglig promenad förbi ett kalhygge gav identifikation.
Dessutom får länets konstpublik åter stifta bekantskap med Birgitta Burling (tidigare Eriksson), konstnärskap. Birgitta Burling, ursprungligen från Morjärv, jobbar idag på arkitekturhögskolan i Stockholm som lärare i rumslig gestaltning med fokus på det haptiska seendet och medverkar med en hel del nyproducerade verk till utställningen.
Längst norrifrån kommer Umeåbaserade Gerd Aurell som i ett antal verk lyfter den politiska dimensionen av träd liksom Victoria Andersson, Luleå, som medverkar med ett tiotal subtila och skira broderier.