– Vi är ju inga hajpade konstnärer på den svenska konstscenen. Självklart blev vi otroligt glada när de frågade om vi ville medverka, säger konstnärsparet Anja och Tomas Örn.
Lördag den 20 oktober öppnar Modernautställningen 2018 som fått namnet "Med framtiden bakom oss" där närmare 40 konstnärer som på olika sätt är knutna till den svenska konstscenen presenteras i en nationell exposé. Utställningens titel är dubbelbottnad. Dels är den hämtad från ursprungsbefolkningen Aymara som lever i Sydamerika och deras mycket annorlunda tidsuppfattning. Men också att de två curatorerna ville belysa vår mycket speciella samtid där klimathotet blivit allvar och främlingsfientliga och fascistiska vindar åter sveper över Europa.
– De kändes viktigt att blicka tillbaka i historien och det gör också folkgruppen Aymara. De har ryggen mot framtiden eftersom man inte vet vad som ska hända. Samtidigt upptäckte vi under vår reseach att många konstnärer just använder sig av historien och till skillnad från 10-20 år sedan, då man sökte de stora berättelserna, istället jobbar lokalt. Det är ett tydligt växande intresse att undersöka sin egen historia, säger Joa Ljungberg som curerat utställningen tillsammans med Santiago Mostyn.
Därför valde curatorerna att, istället för att belysa redan kända konstnärskap och dominerande tematik, låta det svenska samhället av idag speglas genom konsten och historien.
– Det finns en enorm kraft inom den svenska konstscenen där man lokalt verkligen utmanar och belyser rådande maktförhållanden. Vi har fått bekanta oss med flera nya, vitala konstnärskap långt borta från de etablerade institutionerna och storstadsregionerna. Den tidigare över- och underordningen mellan storstad-periferi inom konsten är inte giltig längre, menar Joa Ljungberg.
Hon betonar dock att de fokuserat på konstnärskap som bottnar i ett sociopolitiskt sammanhang vilket gör urvalet annorlunda.
– Dessutom känner vi båda att vi fått lära oss otroligt mycket och fått djupare inblickar i det svenska samhället och dess historia, både i södra och norra Sverige, säger Joa Ljungberg.
Hon lyfter bland annat paret Örns och Fanny Carinasdotters videoverk "Att använda landskap" som ett tydligt exempel på en lokal historia som berättar en historia om Sverige.
– Vi har under tre års tid undersökt industrialismens påverkan av en plats och naturen. I detta fall Aitikgruvan, säger Tomas Örn.
Verket, som för den norrbottniska publiken visades på Storgatan i Luleå, under Svenska Konstrådets stora utställning "Brytningstider" ifjol, visar stillbilder av sargad urskog, förstörda hem samt ett skövlat naturlandskap kring koppardagbrottet Aitik. Samtidigt som bilderna visas i en loop hörs citerade röster från boende i området och fakta om gruvindustrin och dess lönsamhet. En tredje video visar en klocka, forcerad av en människohand – en symbol för den industriella tiden.
– De boende har i generationer vårdat och hävdat marken runt dagbrottet. Nu ska byarna Sakkajärvi och Likkavaara bort eftersom gruvan expanderar. Man beräknar att det finns koppar i 20 år till. Kvar i framtiden blir en stor grop och förstörd natur, säger Anja Örn.
Trion har sin konstnärliga praktik valt att hyra en stuga i Sakkajärvi där de i ett första skede främst intresserade sig för gränslandet och gränssnittet mellan natur och industri. Dessutom betonar de att de vinnlagt sig om ödmjukhet inför lokalbefolkningen.
– De är givetvis bedrövade över naturen och urskog försvinner, samtidigt har de fått jobb och kunnat försörja sig. Det är trots allt inte vår konflikt, menar Anja och Tomas Örn.
Fotnot: Övriga norrbottniska konstnärer som medverkar i utställningen "Med framtiden bakom oss" som visas på Moderna Museet fram till och 6 januari är Britta Marakatt Labba, Anders Sunna och Thomas Hämén. Även Alfred Boman som är född i Luleå deltar med sitt måleri.