Kerstin Wanhatalo, född 1955, målar främst olja, men också en del akryl. Nyligen var det vernissage för hennes utställning och redan då såldes mer än hälften av det 20-talet tavlorna.
– Det var väldigt, väldigt roligt och jag vill ge en eloge till Kalix konstförening för en fin lokal och en bra hängning.
Motiven hon målar är människor och natur, men formade ur hennes ögon, stilistiskt och åt det abstrakta hållet.
Hon började måla på allvar när hon var 28 år och väntade sitt första barn. Graviditeten drog ut på tiden och en vän försåg henne med oljfärg så att hon skulle ha något att göra.
– Och på den vägen är det.
Hon har tidigare haft ett par separatutställningar och medverkat i några juryutställningar. Hon har inte gått någon konstutbildning, däremot flera konstkurser.
– Jag har alltid jobbat heltid som socionom och då använder man huvudet väldigt mycket. Just nu pendlar jag till Stockholm för att jobba på Sveriges kommuner och landsting med en kvinnofridssatsning och det är ganska krävande. Konsten blir ett andningshål där jag får leka, uttrycka mig och vara friare på ett sätt som betyder mycket för mig, säger hon.