Katarina Pirak Sikku ställer ut på Moderna Museet

Nu är verket en del av Moderna Museets samlingar och ett av verken som visas i museets nya utställning ”Manipulera världen”.

– Jättekul att få se verket i en helt ny kontext, säger Katarina Pirak Sikku, på plats i Stockholm efter visningen.

Som sagts, den fem meter långa markduken som Katarina Pirak Sikku lade ut den 8 augusti 2013 under protesterna mot den planerade gruvbrytningen i Gállok/Kallak utanför Jokkmokk, var närmast en stundens handling som resulterade i ett konstverk som egentligen bara visats en gång för en större konstpublik. Då tre år efter polisens ingripande mot demonstranterna vid en samlingsutställning på Malmö Konsthall.

– Verket är skrymmande. Jag hade faktiskt funderat på att slänga det, säger hon.

Men Moderna Museet hann förekomma henne.

– De hade sett verket i Malmö och ringde först för att fråga om de fick ställa ut markduken, senare hörde de av sig och ville köpa verket. Det fick de.

Verket ”Gállok – Kallak” bär spår av poliser, demonstranter, åklagare och företrädare för gruvbolaget som både gick och körde över ytan. Katarina Pirak Sikku liknar det vid ett markens vittnesmål, det vill säga ett minne över vad som hände naturen under mark och händelserna ovan.

– Jag var den första konstnären på plats och var egentligen där främst som medmänniska. Jag hade nämligen hört att ungdomar från Jokkmokk börjat åka ut till Gállok för att trakassera de kvinnliga aktivisterna. Jag och en väninna bestämde oss därför att tillbringa en natt tillsammans med dem ute i skogen. Du vet, morsor i skogen, istället för vuxna på stan. Det handlade främst om att de skulle få sova tryggt en natt. Vi har ju själva döttrar, säger hon.

När hon senare blev varse att det förbereddes en polisinsats för att avhysa demonstranterna kom hon på idén att lägga ut markdukar framför aktivisterna.

– Jag ville göra någonting. Någon aktivist är jag inte, men jag är trött på hur Jokkmokk ständigt tvingas ge utan att få någonting tillbaka. Men jag fick ganska litet gehör för min idé och det var faktiskt ganska nära att jag struntade i att konstnärligt gestalta denna händelse.

Idag är hon glad över att hon genomförde sin plan. Dessutom lockade hennes konstnärliga handling fler konstnärer till platsen för att protestera på olika sätt. Protester som bidrog till att det inte blev någon gruvbrytning i Gállok.

– Men jag har aldrig kunnat föreställa mig att verket skulle få det liv det fått nu, säger hon.

Utställningen ”Manipulera världen” har underrubriken ”Aktivera Öyvind Fahlström” och är slutet på ett tre år lång konstprojekt på Moderna Museet med Öyvind Fahlströms konstnärskap i fokus.

– Vi hade kunnat avsluta projektet med en sedvanlig retrospektiv utställning över Fahlströms konstnärskap. I stället valde vi att bjuda in 28 konstnärer som relaterar till hans konstnärliga praktik och tar hans frågeställningar in i framtiden, säger Joakim Birnbaum, överintendent på Moderna Museet när Kurirens närvarar vid pressvisningen.

Idéer om manipulation och teatralitet var centrala i Öyvind Fahlströms konstnärskap och utifrån fyra av hans historiska verk är utställningen uppbyggd där man ställer frågan ”Är världen en spelplan?”.

"Manipulera världen" spänner över en stor del av Moderna museets yta, uppdelad på tre zoner – likt en spelplan – där samtidskonstnärer lyfter hans idéer in i vår tid. Katarina Pirak Sikkus verk återfinns en trappa ned där Öyvind Fahlströms installation ”Världsbanken” från 1971 ställer frågor om jordens fördelning av pengar och makt.

I ett stort rum ligger hennes markduk där Ibrahim Mahama, från Ghanas verk ”Location/Plats” som består av jutesäckar som vanligen transporterar exportvaror från landet täcker alla väggar. Verket bearbetar det värdesystem som postkolonial kapitalistisk ekonomi utgör. Här finns också verket ”” av den thailändske konstnären Pratchaya Phinthong. Han tillbringade två månader i den svenska bärskogen i trakterna runt Åsele, plockade 549 kilo bär och fick 2513 kronor i lön.

– Tungt arbete för mycket lite betalt. Jag gick säkert ned 15 kilo, för vi fick dessutom knappt någon mat. Bara två kokta ägg och ris till lunch. Mina landsmän som stannade ytterligare en månad lurades på sin betalning. Arbetsgivarna lämnade platsen och tömde kassaskåpet där arbetarnas kontanta löneutbetalningar tidigare förvarats, säger han.

Hans verk, som består av hans inglasade lön, ett jakttorn samt affischer som motsvarar bärens vikt föreställande olika kassaskåp ställer givetvis som övriga verk i denna del av utställningens zon frågor om resursfördelning.

Och Katarina Pirak Sikku, som för första gången ser utställningen, är mycket nöjd med resultatet.

– Jag går och funderar i Jokkmokk. Det är fantastiskt att hitta ett nytt sammanhang med konstnärer från Ghana och Thailand som tänker samma tankar, menar hon.

Däremot har hon egentligen inget förhållande till Öyvind Fahlström.

– Jag har läst hans texter och sett några av hans verk. Mer än så är det inte, men visst kan jag se en korrelation mellan hans frågor och min egen konstnärliga praktik. Jag har ju sedan 2005 gestaltat skallmätningar som skedde av det samiska folket av rasbiologiska forskare. Nu har jag två år kvar på det arbetsstipendium jag fått av Vetenskapsrådet för att göra ett konstnärligt projekt med utgångspunkt i rasbiologin. Nu ska det avslutas. Sedan kommer jag att fortsätta med arbetet med att konstnärligt utforska vårt landskap, säger Katarina Pirak Sikku.