Nu utforskar konstnären, curatorn och musikern Ola Åstrand manligheten genom sin egen livsresa i utställningen ”Male hysteria” som fyller hela Konsthallen i Luleå.
– Jag ser min konst som scenografisk och kallar mig för en fisblåsa i konstens finrum, säger han.
Under uppväxten fick han följa med sin skådespelande mamma till teatern. En mor han förövrigt upplevde som självupptagen och som innebar att pojkrummet blev hans exil. Där började han knåpa ihop grejer, som han själv uttrycker det.
– Och det har jag fortsatt med genom livet.
Men intresset för scenografins fram- och baksida har hängt med sedan barndomsåren.
– Det är som livet. Alla människor frontar en framsida men det finns också en baksida man inte så gärna vill visa upp och det intresserar mig.
Fostrad i progg-rörelsen med filosofin ”gör det själv” var steget inte långt till punken – två betydelsebärande rörelser för Ola Åstrand som han starkt identifierat sig med, både personligt och i sitt konstnärskap – vad gäller motiv, uttryck och val av material. Ett uppskruvat bildspråk där han överdrivit och tagit i för att röra om, skapa en dialog men också våga vara pinsam.
– Ja, även fast jag fått en position vill jag inte ”slicka uppåt och sparka nedåt”, ler han.
Till utställningen ”Male hysteria” hade han egentligen tänkt bjuda in andra konstnärer att tolka manlighet, men hans sambo fick honom på andra tankar.
– Hon påminde mig om att jag under hela mitt konstnärskap utforskat manligheten. Jag hade ärligt aldrig tänkt på det tidigare.
Med en frånvarande far har Ola Åstrand närmat sig manligheten på olika sätt genom sitt liv – vilket också blir högst påtagligt vid en rundvandring i utställningslokalerna där han visar upp verk från hela hans livstid. Det tidigaste gjorde han 16 år gammal.
– Min konst ligger nära min person samtidigt kan man se det som jag iklätt mig olika roller för att utforska det manliga.
Han exemplifierar med en inramad text där han till ett Fanzine som gavs ut på 1980-talet spelade rollen av en arg, ensam man - en roll som verkligen ger uttryck för ilska och hat.
– Jag tänker exempelvis på de män som misshandlar kvinnor och får det till att det är kvinnans fel att han slår.
Men manligheten kan också vara väldigt fin och kärleksfull, menar han. Och även om han själv haft problem med att hitta en plats i tillvaron har han vinnlagt sig om att vara en närvarande pappa till sina tre barn. Att stanna kvar, inte sticka.
– Jag kan verkligen förstå att ungdomen i dag testar sin identitet. Det är inte lätt att vara varken kille eller tjej idag, menar han.
Ett påstående som med tydlighet ges gestaltning i ett verk han skapade 1994.
– Jag såg hur unga män fastande i en destruktiv ungdomskultur som skruvandes upp – inte minst när Kurt Cobain dog.
Sedan pekar han på verket ”Love song”.
– Längtan efter kärlek finns alltid med. Hela tiden. Det är mänskligt, säger Ola Åstrand.
Fotnot: ”Male hysteria” visas 31 augusti till 3 november.